Ett lite kusligt ylande hörs över kullarna i Bränn Ekeby utanför Nyköping.
Den ena efter den andra av hundarna stämmer in i kören. Egentligen är det en kör av protestrop. Working Husky Xsam och Of Macmuirich Ceithlen har ju fått ge sig ut på dagens första träningspass och det tycker resten av flocken är ganska orättvist.
Men ska man åka till Frankrike och tävla i barmarks-EM så får man lite privilegium.
Joakim och Josefin Andersson har det här med hundar och speciellt draghundar som sin livsstil. Och det kan krävas med tanke på att all träning får ske kvällstid efter att de slutat jobba. Just nu är de uppe i nio kilometer löpning per hund, men vid jul ska passen ligga på en och en halv mil.
– Det brukar vara ganska mörkt när vi ger oss ut. I varje fall den här tiden på året, säger Josefin, medan Joakim försöker hitta en bra startposition för sitt spann.
Att hålla på och vända kickbiken och de två hundarna för att fotografen ska kunna ta lite bilder är inte så populärt bland de fyrbenta medlemmarna av teamet. Stackars Ceithlen kan inte förstå varför man inte bara fortsätter framåt. Det är ju så man brukar träna.
Den stora tiken av rasen sibirian husky kom till paret under sommaren. Hon är två och ett halvt år gammal och motorn i duon.
– Hon är stor, stark, snabb och arbetsvillig, säger Joakim.
Xsam, med de undersköna ljusblå ögonen, är fem och den som står för hjärnarbetet.
– Han vet vad höger och vänster är lite snabbare än Ceithlen, förtydligare Joakim.
De har sex andra siberian huskies i sin kennel (Snow Shadow's), men det är de här två som ska försöka plocka hem en EM-medalj till Sverige.
– Jag har varvat lite den här säsongen och testat lite olika hundar, men jag valde dem eftersom de är snabbast just nu, säger Joakim som förklaring.
Joakim har hållit på med hundar sedan han var liten. Modern födde upp samojeder och det var dem han testade först för si så där 17 år sedan. Sedan blev det grönlandshundar följt av alaskan huskies för att 2007 gå över till siberian huskies, den populäraste draghundsrasen i Sverige.
– De andra raserna har lite mer päls och är lite större och tyngre, säger Joakim förklarande.
Han och Josefin tränar med hundarna fem gånger i veckan. Säsongen startar i augusti när sommarhettan lagt sig och under en hel säsong kan det bli upp till 100 mils löpträning.
Och tävlingsresultaten har blivit allt bättre genom åren. Joakim brukar tävla både på barmark och på snö. På snö finns det sprint-, medel- och långdistans, men i barmark finns det enbart sprint. Det betyder race på mellan fyra–sex kilometer två eller tre dagar i rad.
Meritlistan består bland annat av SM-guld och EM-silver 2012 och en fjärdeplats på VM 2013. Då ska man veta att han bara var sekunder från ett silver. Men Joakim hoppas utöka prisskåpet med ytterligare en medalj nästa helg.
– Det kan bli svårt att ta guldet. Finländaren som vann VM är på plats, säger Joakim.
Sporten är ganska stor i Sverige. Senast på SM var det 300 startande. Och svenskarna håller hög barmarksklass även internationellt. På VM senast placerade sig till exempel svenskarna i nordic breeds tvåspannsklass tvåa, trea och fyra.
Varför just barmarkstävlingarna blivit så populära är ganska enkelt att förklara.
– Det är en enklare form av sporten. Den kräver ingen snö, inga dyra slädar och det krävs inte så många hundar heller, säger Joakim.
Vad tycker du själv, är det häftigare att köra på snö?
– Båda har ju sin tjusning men för mig har det gått bättre på barmarkstävlingarna än de på snö och det är på barmark jag blivit uttagen i landslaget.
Och nästa lördag smäller det. Då avgörs den första sträckan av EM, men dagen efter gäller det att springa lika snabbt. Det är den sammanlagda tiden som räknas.
Och mycket kan hända eftersom teamet består till två tredjedelar av djur.
– En gång när vi tävlade slog en av hundarna av på takten bara för att det var mycket publik i en kurva. Han trodde att han gått i mål, säger Josefin.
Det är bara att hoppas att publiken är rätt placerad i Frankrike.