När andra perioden var över var känslan rätt tydlig: trots underläge 4–5 hade matchbilden svängt över till Trosa Edanös fördel.
– Det trodde vi också, säger Öberg.
Under den perioden satte gästerna hård press på hemmalagets backar. Det gav bra utdelning. Hemmalagets spel kom helt av sig. Trosa Edanö kunde vända spel och storma mot Emil Moberg i Gnestas mål gång efter annan.
– Men han gjorde väl sitt livs match, konstaterar Öberg.
Fick Gnestas tidiga 6–4-mål i tredje perioden er att tappa spelet?
– Nej det tycker jag inte. Vi kom ju tillbaka till 6–6.
Fast så speciellt välspelad blev inte matchen.
– Hallen är ju så liten. Det blir mest Hawaii, säger Öberg.
– Vi slår dem alla dagar i veckan på hemmaplan, fortsätter han.
Såklart var det förstafemman, där Öberg ingår, som gjorde det för gästerna. De stod för alla Trosa Edanös mål i matchen. Filip Smith har en osviklig förmåga att skaffa sig den där extra lilla tiden med boll och sedan göra något oväntat.
– Och så vågar man inte gå på honom, säger TE-tränaren Esa Karvonen.
Han var missnöjd av flera orsaker.
– Vi spelar ju fram till fyra av målen. Det är ju inte så att de spelar förbi oss.
Framför allt tyckte Karvonen att den höga musiken störde hans spelare.
– De hörde ju inte varandras order.
Dessutom drabbades gästerna av två skador under matchen. Målvakten Linus Eriksson skadade knät tidigt i första perioden och fick ersättas av Kristoffer Eriksson. I sista perioden försvann även backen i förstafemman, Jesper Stenström, sedan han trampat snett en andra gång i matchen.
Ville Niemi Lauréns backspel förtjänar ett extra omnämnande.