Femteklassarnas final blev en jämn drabbning. Det var nog ganska väntat dessutom. Men det var Stigtomtas lag, Cool Boys n Girls, som startade matchen bäst och tryckte på mot Bryngarnas mål. Närmast var August Asplund som hade ett rungande distansskott i ribban. Men gänget från Bryngelstorp skulle komma igen. Bland annat fick Alexander Falk reflexrädda ett skott från nära håll.
Utdelning följde dock, för Cool Boys n Girls. Liam Thunström höll sig framme.
– Det var ganska mycket tur egentligen. Skottet tog först på målvaktens hand, bollen gick vidare på benet och sedan in i mål, berättade Liam efteråt.
Målgesten kändes först något kaxig, då han valde att glatt och stilla fira framför Bryngarnas avbytarbänk.
– Det var inget jag tänkte på. Jag tittade upp mot vår publik som satt på läktaren ovanför. Hade ingen speciell tanke med hur jag skulle fira målet, jag hade en konstig känsla då jag blev så glad, förklarade Liam.
Men allt eftersom tog sig Bryngarna in i matchen och kunde mycket rättvist kvittera. Det var bud för fler mål åt båda håll, men i stället fick en mycket dramatisk straffläggning avgöra finalmatchen.
Bryngarna såg där till att sätta sig i förarsätet genom att sätta sin första straff, medan Liam Thunström missade sitt och Cool Boys n Girls första försök.
– Jag tänkte bara att jag skulle gå fram och skjuta. Men då gjorde sig målvakten jättestor, så jag missade. Då kändes det som om jag hade förstört för hela laget, berättade Liam om bollen som slank utanför målvaktens högra stolpe.
Bryngarnas nästa straff gick även den i mål, men var felaktigt utförd så den dömdes bort. De tre följande straffarna satt allihop innan burväktare Alexander Falk såg till att få del av hjälteglorian.
– Det var bara att gå ut och göra sig stor. Då tar man de flesta straffarna, menade Alex, som instämde i att som målvakt har man inget att förlora i en straffläggning.
Nästa straff skulle bli matchens sista. Liam fick chansen igen.
– Då kände jag att det var dags att dribbla. Mot en liten målvakt skjuter jag helst, det är jag bäst på, men nu var målvakten rätt stor så jag dribblade, förklarade Liam.
Den straffen satt mycket elegant och vilt firande utbröt. Laget vann, för andra året i rad.
– Jag förstod inte vad som hade hänt först, sa Liam.
Ni var coolast när det gällde, men vad kommer ert lags namn ifrån?
– Vi hade inte röstat eller något, utan var sent anmälda, det var August och hans pappa som satt och valde ut ett namn så vi skulle hinna anmäla oss.
För Alex spelade inte lagnamnet så stor roll.
– Nej, det bryr jag mig inte om. Det är inte det som gör skillnad, utan själva laget.
Alla i vinnarlaget, utom en av tjejerna, tränar ihop i samma Stigtomtalag i Gripenhallen. Två kollektiva pass i veckan har gjort gänget samspelt. Finalmotståndarna hade man också hunnit läsa in sig på.
– De vi mötte i finalen har vi mött två gånger tidigare och är motståndare i serien. Vi har vunnit ganska många mötet, men det har varit ganska jämna matcher.
Precis som i SN-cupens final, alltså.