I 40 minuter var det klasskillnad mellan topplaget Onyx och mittenlaget Tumba. Detta trots att båda lagen hade var sin fem matcher lång segersvit.
– Och i de två första perioderna kändes Tumba som det klart sämsta lag vi mött denna säsong. Det kunde ha stått 10–1 till oss lika gärna, ansåg Onyx tränare Tobias Palm.
Den första perioden var fulländad. Trots dubbla powerplay var Tumba inte nära att störa. I stället fumlade hemmamålvakten, senare utbytt, in Henrik Thomsens skott från halva plan när Marcus Groth satt utvisad. Kompisarna Viktor Palm och Rabi Kahlaji såg sedan till att snärta in var sitt mål efter omställningar.
– Första perioden var svinbra, andra var okej med och vi hade jättebra kontroll, höll Palm med om.
Kanske borde åtminstone ett av försöken i numerärt överläge ha resulterat. I stället började förfallet där, i slutet av andra och början av tredje perioden. Tumba klev fram med folk och klev intill. Då backade Onyx ifrån och stod still, så kändes det.
– De spelade smart, hårt och tufft. Det tycker jag blir roligt. Men vi måste hålla våra huvud kalla. Innebandy är aldrig slut förrän det är slut, konstaterade målvakten Alexander Radloff.
Mycket riktigt. Tumba skapade match av två snabba mål och Onyx verkade paralyserat. Tobias Palm dröjde med sin timeout till ett fjärde hemmamål.
– Efter 3–5 sa vi bara "kör på och håll lugnet". Vi hinner säga så mycket ändå i båset med ena femman där ute, tyckte Palm som dock efter fjärde målet tog timeouten.
Det gav noll effekt. Stressade, uppjagade och plötsligt ofokuserade bortaspelare tog inte duellerna och Tumba fick fritt fram. Efter en osannolik tredjeperiod stod det plötsligt 7–5 och matchen var avgjord. Radloff togs ut i en desperat sista jakt, men Tumba var närmare ytterligare mål via stolpskott från långt håll.
– Vi slutade spela. Som om vi var rädda för att vinna. När de klev upp och började pressa borde det ha varit guldläge för oss, men vi kladdade för mycket i defensiv zon, ansåg Radloff.
Han själv var riktigt stark de två första perioderna, främst den första.
– Det är väl främst sista bollen jag ska ta, funderade Radloff.
Lagkapten Henrik Thomsen åkte på en stukad fot och hjälptes efter matchen ut i omklädningsrummet. På väg ut till parkeringen kom han stödd på två innebandyklubbor, som om inte den tredje periodens spel gick tillräckligt på kryckor.
Han konstaterade:
– Vi uppträdde som juniorer. Tur att det här hände precis innan ett långt uppehåll i serien.