Det var en oväntat svängig finalmatch. Inte bara sett till hur och när målen föll, utan även hur spelet gestaltade sig genom hela turneringens sista match.
– En ganska jämn match. Det var omställningar hela tiden, ena stunden anfall för dem och nästa stund anföll vi, analyserade Måns Cypriansen drabbningen.
Han visade upp fina tekniska färdigheter för sitt We go hard, från Släbroskolan.
– Det gick ganska bra. Men ibland slarvade jag lite, ursäktade sig Måns.
Men det var Chipsen från Långsättersskolan som tog ledningen och ökade på.
Måns skulle då visa att efter dribblingar kan det ibland komma skott. Skott som det kan bli mål på. Som han såg till att göra – två gånger om.
– Det första var efter ett frislag när de täckte nere i hörnet och bakom mål. Så då gick jag i mitten i stället och sköt. Det andra målet... det minns jag inte, berättade Måns.
Hans kvitteringsmål till 2–2 såg ut att rädda oavgjort och ta finalen till en oviss straffläggning.
Men precis när det var dags för "hesa Fredrik" att ljuda klev Oskar Daun fram och såg till att ta segern till Långsättersskolan.
– Synd för oss, jag tyckte att tiden var ute, menade Måns Cypriansen.
Det blev lite upprörda känslor ett tag i det förlorande laget, då klockan verkade ha räknat ner men signalen inte gått.
– Jag hörde att alla började räkna ner, "tio, nio, åtta, sju..." med hur många sekunder det var kvar. Så jag fick en passning, tog bollen och sprang allt vad jag hade. När jag hade satt bollen så visste jag inte om matchen var slut eller inte, berättade Oskar Daun.
Han klagade knappast. Mitt i en segerhög fick han ta emot kompisarnas kramar och glädjeyttringar.
– Skönt att vi vann. Jag tyckte att vi spelade bra hela dagen, sa Oskar, som faktiskt varit med om att vinna SN-cupen tidigare.
Varför heter ni Chipsen?
– Det vet jag inte. Jag går inte i den här klassen 6B, utan i 6A, förklarade Oskar, som dock kände sig lika hemma här.
När det gällde We go hard så var det efter förslag från bland annat Måns Cypriansen.
– Vi var väldigt sent ute med att anmäla oss. Så jag och en kompis fick komma på något snabbt.
Vad Hade ni för tanke bakom namnet?
– Vi ville gå hårt, bara.
Snyggt gick de också, först och främst. Och det räckte nästan hela vägen fram.