– Jag har vägt det fram och tillbaka, men i slutändan känner jag att jag inte hinner med familjen om jag skulle fortsätta. Det känns tråkigt att sluta, men det var det enda rätta. Det är klart att västra seriens långa resor inte underlättade, men framför allt blir det svårt att kombinera med ett vanligt jobb och familj.
Vad tycker du att ni gjorde bra under din tid?– Jag sitter fortfarande och funderar, vrider och vänder – vad man kunde gjort. Men vi har trots allt etablerat oss och blivit ett division 1-lag som är stabilt. Vi höjde den offensiva nivån till i år och har fört de flesta matcherna, så visst finns det många saker som är positiva.
Vad har varit mindre bra som de som tar vid kan förbättra till nästa säsong?– Vi har varit för ojämna i år, inte minst defensivt. Sedan var vi ju stundtals väldigt bra offensiv men har inte alltid fått utdelning i de perioderna, så effektiviteten kan förbättras. För att klubben ska ta nästa steg sportsligt måste den egna organisationen hänga med.
– Samtidigt är hockeyettan nästan svåraste nivån att till leverans varje kväll. Killarna tränar och spelar nästan lika mycket matcher som de allsvenska lagen men hos oss har alla jobb vid sidan om.
Vad minns du mest och bäst?– Det som stack ut var att man såg att många killar klarade spelet i hockeyettan så bra och i år är det de matcher mot topplag som Huddinge och Huddik och även någon match mot Visby där vi visade att vi hade en hög kapacitet. Även spelet efter jul där vi förde de allra flesta matcher och bjöd på stundtals bra hockey var kul. Gripendagarna sticker även ut som nåt positivt och roligt, men allra främst är det att få jobba med bra killar och ledare och folk i föreningen, dagligen.