Så sent som förra säsongen spelade forwarden Cornelis Cilthe i Nyköpings SK. Till den här säsongen var det tänkt att han skulle spela division 2-hockey med Tumba. Istället satsar han nu på en domarkarriär.
– Jag hade börjat studera och tiden räckte inte till, dessutom är det bra med en extrainkomst. Jag dömer runt tre matcher i veckan. Det är kul att inte behöva släppa hockeyn helt heller, säger han.
Cornelis säger att just spelandet hade varit svårt att få till i år.
– I division 1 förväntas man träna som en allsvensk spelare utan att få betalt och i division 2 är träningsnivån som i division 4. Kanske lite överdrivet men jag hittade inte riktigt någon bra blandning.
Därför var det inte svårt för förbudet att övertala honom att ta steget från att vara föreningsdomare till att döma på distriktsnivå.
– Jag har dömt sedan jag var 15 år, men det var skillnad att börja döma i distriktet. Som föreningsdomare är man alltid två som står för domsluten, nu får jag ta alla utvisningar, det är helt mitt ansvar. Men det gick ganska snabbt att komma in i det också, det enda jag har problem med är var jag ska stå. Tidigare skulle jag stå i vägen för pucken, nu ska jag vara en bit ifrån... ha ha.
Att hitta en bra balans var nivån på en match ska ligga är också ett problem.
– Just nu dömer jag upp till J18. Egentligen börjar man som linjedomare, men eftersom jag spelat ganska högt upp så satsade de i stället på att jag skulle gå in som huvuddomare direkt. Jag åker ju bra skridsko så tempot har jag inga problem med.
Har du fått ta emot mycket skit som domare?
– Nej, inte än. Jag vet hur olika tränare agerar i båset mot spelare, men som domare får man ta det på ett annat sätt. Jag tycker fler hockeyspelare skulle göra det här. Domarreglerna ändras ganska mycket nu så alla borde i varje fall få en regelgenomgång, då skulle det blir bättre spel och hockey. Om vi hade fler domare skulle dessutom domarnivån höjas. Man skulle kunna ta de som är bäst och sålla bort de andra. Nu går inte det.
Cornelis fick gå en distriktsutbildning innan han fick börja döma på den nivån, dessutom fick han lite råd och tips av en DAIF:are (domaransvarig i föreningen).
– Han lärde mig åkmönster, hur man ska få bra nivå på matcherna och var jag ska stå. Det var jättebra.