Uppvärmningen var annorlunda under den här onsdagskvällen. Att helt plötsligt inte kunna se ställde till en del problem. Melwin Ekström med Parsa Behrooz i förgrunden, Liam Kindstrand med Gunnar Warensjö bakom.
Det skrattas, det suckas, det springs rakt in i väggarna – det är inget vanligt träningspass helt enkelt. Hälften av deltagarna har svarta ögonbindlar och för att göra övningarna måste de kunna lita på sin ledsagare till hundra procent.
– Det är svårt, man ser ju inget, säger Melwin Ekström.
– Man måste tänka mycket på att inte krocka med de andra, och hjärnan säger att det finns en vägg framför dig även om det inte finns något där. Man känner att det finns något även om det inte gör det, säger Parsa Behrooz, som just plockat av ögonbindeln.
Melwin Ekström och Parsa Behrooz kastar varandra. Nu har de börjat vänja sig vid att en inte kan se.
En av judokanerna i klubben, Walter Rappe White, är synskadad så för hans del är det ett vanligt träningspass. Nu får däremot hans kompis Christoffer Karlsson känna på hur det är att inte se.
– Det är svårt, man är så van när man kan se, säger Christoffer Karlsson.
Walter Rappe White har hittat tillbaka till judon igen efter ett litet uppehåll.
– Gruppen är bättre här. Förut tränade jag i Stockholm och här är det mindre grupper, säger han.
Walter Rappe White och Christoffer Karlsson värmer upp. Walter är synskadad men nu leder han kompisen Kristoffer runt mattan.
Walter Rappe White och Christoffer Karlsson försöker överlista varandra.
Ögonbindel på för hälften av gruppen.
Judosektionen i Nyköpings bushidoförening fick ett annorludna träningspass under onsdagskvällen. Ossian Sjödelius och Martino Lanzoni (till vänster) och Milo Dagemir och Mohamad Alzghoul.
Walter Rappe White och christoffer Karlsson mitt i ett kast.
Ossian Sjödelius och Martino Lanzoni tränar kast.
Oscar Widegren, kommer även han från Stockholm. Han har hållit på med sporten sedan han var elva, tolv år gammal. Nu är han 25.
– Innan judon blev det mycket simning och goal ball. Men goal ball är bara för synskadade så det fanns inte på så många ställen. Det blev långa resor till träningspassen, medan jag har nära till en judoklubb. Där kan man dessutom få möta olika motstånd hela tiden, säger han.
När han var yngre var synen lite bättre, men den har försämrats genom åren. Nu ser han ljus och mörker. Men det har inte stoppat honom alls på mattan. Han har ett EM-guld i lag bakom sig som senior och ett VM-guld som junior i J1-klassen vilket är gruppen för utövare med sämst syn. Målet i år var att ta sig till Paralympics i Paris, men han missade den med ett par placeringar.
Oscar Widegren kommer att fortsätta kämpa för att nå en plats i Paralympics.
Snabbt tar sig Oscar Widegren runt lokalen med hjälp av sin ledsagare Marcus Norell.
Efter att ha fått en snabb guidning runt bushidoföreningens träningslokal, som ligger bredvid Sunlight, hittar Oscar Widegren bra på mattan. På något sätt navigerar han runt utan att stöta på någon eller något. Inte ens mig som flyter runt lite överallt.
Väggarna döps snabbt till spegel-, matt- och läktarväggen så att alla ska veta åt vilket håll man är på väg, även om man inte ser.
Han säger att judo passar väldigt bra att hålla på med som synskadad och att det inte är några problem att möta personer som kan se.
– Man är två och två, så det är inga horder som springer runt som i fotboll. Man har sin kompis och håller sedan i den personen. Då blir det inga problem, säger han.
Efter uppvärmning börjar den riktiga träningen med olika kast. Daniel Strand och Marcus Warensjö-Sommar (till höger) och i förgrunden Ossian Sjödelius och Martino Lanzoni.
Liam Kindstrand med Gunnar Warensjö värmer upp.
Att välkomna synskadade personer i en förening är inga problem enligt landslagsmannen, tvärtom. Oscar Widegren har dock tagit fram en lista på bra knep för att underlätta träningen. Som att den synskadade ska stå nära instruktören och lära sig hur hens röst låter och att judokanen (judoutövaren, reds. anm.) kanske behöver känna hur en rörelse ska se ut genom att ta på sin instruktör.
– Det finns saker som man kan tänka på för att underlätta, men oftast behövs det inte så mycket anpassning är min erfarenhet. Små barn behöver kanske mer hjälp än en vuxen men det har att göra med kroppsuppfattning. Och då spelar det ingen roll om du kan se eller inte, säger Oscar Widegren.
När han har tid åker Oscar Widegren runt i Sverige och berättar om sin sport. Det är ett sätt att nå ut till andra synskadade. Det finns annars runt 20 synskadade som tävlar i judo, men han skulle vilja att fler testade.