Och alla kom i mål, trots att det small rejält när det blev ont om plats när loppet styrde ut på öppet vatten utanför vågbrytarpontonen.
Visst är loppet först och främst en trevlig avslutning. Men när man väl sitter i kanoterna så är det allvar för många. Och vi fick se flera roliga dueller. Svenska förbundskaptenen Martin Hunter är några kilo från sin matchvikt när han var stjärna i det australiensiska landslaget – men oj vad han tryckte på när hans K4:a bara öste ifrån de andra. Till en början.
– Jättekul att Martin var med och fick känna på K4-glädjen som vi har försökt skapa. Han ställde upp och hoppade in när vi fick ett återbud. Och det gick ju fort – i början, säger tävlingsledaren Jörgen Westerlind.
trots att kroppen samlade på sig mera mjölksyra än man trodde var möjligt slutade ekipaget fyra. Men det var en besättning som tog det lite mera lugnt och metodiskt på utvägen mot vändningen vid 1000-metersstarten som till sist vann mycket klart.
Så hade de också lite flyt i besättningslottningen och var något av favorit innan start. Lidköpings KF:s Marcus Andersson är en rutinerad landslagskille maraton, som nu dessutom hade fått på sig en intressant huvudbonad som tydligen gav lite extra krafter. Oxelösunds KK:s Jonas Fager agerade motor i den bakersta sittbrunnen. Fager fanns med i den senaste svenska herr-K4:an som höll världsklass – det var i och för sig så långt tillbaka som OS 2000 i Sydney. Precis lika viktiga kuggar däremellan var Pontus Nathell och Paulina Maxe.
Prestigekamp där med Martin Nathell, som förvisso högst troligen är svensk kanots nästa världsstjärna – men i Aktersnurren har han fått nöja sig med två raka andraplatser. Nyköpings KK:s My Lindén fanns med i den K4:an.
– Det var kul att så många var lika nöjda som vi med arrangemanget – och jag trodde inte att det skulle komma så mycket folk och titta när det var lite tråkigt väder, säger Jörgen Westerlind.