Tokyotiden har i första hand handlat om att lära sig forsen, som liknar den i Rio men där det inte finns någon motsvarighet till i Europa. Då det här var första gången som världseliten släpptes in på arenan var det ett mycket fint tillfälle för Holmer, som stått utanför landslaget efter ett misslyckat kval i våras, att känna på OS-arenan under många träningsdagar – och få inspiration inför nästa säsong.
Nu är det sagt att den enda svenska kvotplatsen till Rio, den i herrarnas K1, kommer att delas ut till den som är vassast under EM i London i maj. Även första världscuptävlingen kan bollas in.
Men givetvis är det inte fel att positionera sig redan nu...och just nu är det samma inbördes ordning som inför Rio då Isak Öhrström fick åka och Holmer var reserv. Inte heller Nyköpingsbon Fredrik Wahlén eller landslagskollegan Max Karlsson är uträknade, så först måste man kvala in till EM-laget.
Öhrström övertygade först i kvaltävlingen och slutade på en fin elfteplats i för-OS. Erik Holmer och slovenske världspaddlaren Peter Kauzer var föråkare. Erik lyckades i sitt föråk prestera en paddeltid som hade räckt till finalplats.
– Ja, inför semifinalerna satte jag dagens sjätte snabbast tid, knappt två sekunder efter – men plus två islag. Skönt ändå att känna att farten finns där. Jag måste bara kunna leverera när det räknas, säger Holmer som var trea på U23-VM 2018 men denna säsong är att beteckna som misslyckad.
Allra snabbast var Holmer i andra kvalåket när Sverige – liksom några nationer till – hade amerikansk uttagning om platsen till för-OS och det gällde att chansa lite.
– Ja, andra kvalåket var riktigt snabbt, men fick tilldömd 50-sekundersstraff halkade jag ju ned rejält i resultatlistan – och missade ju därmed för-OS. Men som föråkare gick det ju helt okej.
Efter tävlingarna åkte Holmer tillsammans med Öhrström och SOK till Ome City, som ligger en bit utanför Tokyo för att se om det skulle kunna användas som uppladdningsplats i samband med OS.
– Sedan var det ytterligare några riktigt bra dagars träning i OS-banan, som är fin, säger Holmer.
– Jag hade såklart gärna kört tävlingen på riktigt, men att ha fått starta som föråkare gav mig ändå den erfarenheten på banan som jag kom hit för. Det har visat sig vara fortsatt svårt att leverera bra tävlingsåk men paddlingen känns bra och trenden är positiv så jag är ändå optimistisk mot framtiden.