Om vi tar det från början så hamnade David Johansson i fredags i det allra tuffaste kvalheatet på den sämsta banan och höll på att missa semifinal vilket skulle ha varit ett fiasko. Nu tog han sig vidare som allra sista man – men fick en kantbana från det håll där det blåser som mest.
I semin körde OKK-killen på 37.616 och var med en och en halv sekund efter heatsegraren, tysken Felix König. David slutade sexa i heatet.
Därmed skilde det en placering och ett par tiondelar för upp till det realistiska målet, B-final för David Johanssons del.
I C-finalen var han på nytt på samma kant, men nu hade förhållandena bättrat på sig. Då stod David och australiensaren Rob McIntyre i en klass för sig. Oxelösundaren vann den kampen.
– Jag är supernöjd med mitt lopp i C-finalen! Jag fick till mitt bästa 200-meterslopp någonsin och slog personbästa.
Johanssons tid hade räckt till en femteplats i B-finalen.
– Det visade att jag haft otur med lottningar och banor, har haft ytterbanan – nian som då var på fel sida – varje lopp då det blåsigt hård sidvind och på så sätt varit ojämna förhållanden.
Men på söndagen var det som sagt jämnare förhållanden – och det gick då bättre resultatmässigt.
– Det kändes skönt att få visa vart skåpet ska stå i till sist.
Det David Johansson framför allt kan ta med sig är att han med 36,3 på ett stort mästerskap passerade en liten barriär på väg mot världseliten på seniornivå.
– Jag har haft 36,3 i Luleå innan men då var det stark medvind, idag var det svag sidvind. Men jag känner att jag har kört så bra jag kunnat i varje lopp och känner mig i bra form, så känns ju lite tråkigt när det blir ojämna förhållanden, men det var ett riktigt slagkraftigt startfält i år så en vinst i C-finalen får man vara nöjd över.