David ligger helt utslagen på bryggan vid Vattensportens hus. Mamma Maria ger honom lite vatten, sedan lägger han sig ned igen.
Första tävlingsloppet för året är avklarat. Försöken på 1 000 meter.
– Men jag blev lite sugen att efteranmäla mig på 200 meter, säger David när andningen kommit tillbaka något.
Det är ju egentligen hans rätta distans, men just nu är den tuffa accelerationen i starten på sprintloppet för påfrestande för handleden.
Det här skulle bli Oxelösundskanotistens år. För första gången landslagsläger och mästerskap, men efter skadan på gymmet i höstas har han fått tona ner målsättning. Därav den försiktiga starten.
– Jag kände att jag fick göra mitt lopp i varje fall, säger David. Jag gick kanske ut lite för hårt så jag hade inte så mycket krafter kvar de sista 400 meterna, men det var ju ett av de tuffaste heaten. Finländaren på bana ett körde ju i världscupen förra helgen, säger han.
David berättar att han kunnat tränat i kanoten ganska bra den sista tiden, men att han inte kunnat vara på gymmet så mycket.
– Jag har fått lite ont av snabbhetsträning också, men jag har börjat köra i gång med det ändå, säger han.
David paddlar med ett stabilt skydd på den högra handleden. Bara för att inget ska vrida sig i armen. Men det finns en nackdel.
– Man får lätt syra i underarmen. Det blir jobbigt att bara hålla i paddeln till slut.
Floridalägret med landslaget fick han alltså ställa in i februari, men han kom i varje fall i väg på en veckas läger till Polen.
Vad var målet i helgen?
– Att komma i gång. 1 000 meter har aldrig varit min bästa distans men det känns som om det inte är någon press här så jag kan bara köra mitt lopp. Jag kör ju mest mot mig själv nu.
Fokus ligger på SM och att ta en NM-plats. Den första uttagningstävlingen var just den i helgen i Nyköping.
Du kände ingen press?
– Nja, jo, jag måste väl det, säger han och skrattar. Men egentligen får jag försöka visa upp mig i den andra tävlingen här i juni. Det är mer realistiskt. Då ska jag paddla 200 och 500.