I helgen startar säsongen för OS-satsande Nyköpings FP-paddlaren Erik Holmer.
Fredrik Wahlén och Nyköpingsbekantingen Max Karlsson, som numera bor med Holmer och Wahlén i Prag, kommer också till start. Nyköpingsboende Järfällakanotisten, Wahlén, är inte bara kompis och träningsparhäst utan en av Holmers två största konkurrenter.
I övrigt handlar det om Falu kanotklubb i allmänhet och klubbens stora stjärna Isak Öhrström i synnerhet. Förra säsongen vann Holmer det svenska kvalet innan han hamnade i en formsvacka i juni och till sist var bästa svensk på VM i London och bara ett omdiskuterat minimalt islag i en port från att ge Sverige en kvotplats till Rio.
– Det är ett gäng från Falun finns här och kvalar, rapporterar Holmer.
Nu ska det rätt mycket till för att rubba trion Öhrström, Holmer och Wahlén när det gäller årets landslagsplatser. Men med stora sjukdomsbekymmer i mars är det ändå inget toppläge.
– Nej, det känns visserligen som att influensan är borta ur kroppen nu. Men det känns också som att jag lite får börja om nästan från början i min fysiska form. Det är lite jobbigt att jag har varit helt sjukdoms- och skadefri sedan i höstas och så kommer den här riktiga köraren i mars, suckar Holmer.
Givetvis ger han inte upp för det.
– Det kommer vara riktigt bra konkurrens. Givetvis är alla bra tyskar här, men många andra bra också. Målet är definitivt att ta sig vidare från lördagens kval till semifinalen till att börja med.
För Erik Holmer är det bara att hoppas att tillräckligt många krafter är tillbaka till världsrankingtävlingen där det för ovanlighetens skulle inte spelar någon roll hur många procent sämre ens tid är gentemot segraren.
– Inte för mig Fredrik och Isak i alla fall. Vi har alla tre klarat den procentsats som krävs, så för oss är det bara placeringarna som räknas.
Banan i Markkleeberg strax utanför Leipzig är konstgjord, vattenflödet är kraftigt och det gynnar generellt sett råstarka kanotister.
– Jag passar väl inte optimalt i just den här banan. Men det har gått helt okej här tidigare. EM förra året gick i Markkleeberg och då körde väl alla vi tre svenskar ganska bra – även om jag var mitt inne i en förkylning då och missade semifinalen med några placeringar.