Louise Sonne borde veta. Hon började med konståkning när hon var sju år gammal och slutade först i 20-årsåldern. Då hade hon bland annat tävlat för det danska landslaget.
– Men jag har jobbat för olika konståkningsförbund sedan dess och jag är domare och tränare, säger hon.
När Louise sedan flyttade till Sverige och Nyköping dröjde det inte länge förrän folk fick höra om hennes bakgrund.
– Det var faktiskt kommunen som tog första kontakten, säger hon.
Och när det dök upp så många tjejer till prova-på-träffen under sportlovet ville hon inte släppa idén.
– Så nu har vi en tid varje onsdag, säger Louise.
Tanken är att konståkningen så småningom kan bli en sektion i Nyköpings Hockey Ungdom. Det är i varje fall något som båda parter strävar emot.
– Det är bättre än att två föreningar slåss mot varandra, säger Louise.
Två tjejer som tog chansen att prova konståkning under sportlovet var Signe Sköld och Lara Ali, 15 och 16 år gamla. Båda hade länge drömt om att få träna konståkning så när de fick syn på den lilla annonsen i tidningen var de överlyckliga. Och den känslan finns fortfarande kvar.
– Det är jätteroligt, säger de båda i mun på varandra.
Att tävla är än så länge inte målet utan något helt annat.
– Ett litet hopp kanske, säger Signe och Lara håller med.
Hon har faktiskt lyckats ta ett litet skutt på isen, Sara kämpar fortfarande.
– Man måste våga att komma upp i luften och göra ett litet hopp, säger Sara.
– Och inte vara rädd att ramla, fyller Signe i.
Hur tränar man för att våga det?
– Det är egentligen bara att köra, säger Lara.
Sedan det första skäret har det gått fort för dem, mycket fort.
– Vi har lärt oss många tekniker och tränat balansen, säger Lara.
– Man måste kunna många grundsaker för att till exempel kunna hoppa, säger Signe.
Tjejerna berättar att man bygger upp ett program lite i taget.
– Små pusselbitar ska bli ett stort pussel, säger Signe.
Just tävlingsbiten tror Louise ligger något år fram i tiden. Däremot kan tjejerna redan nu börja plocka märken. Konståkningsförbundet har i Louise tycke en bra teststege. Ungdomarna får träna in vissa tekniker och visa upp dem för en domare. Ju längre man hållit på med sporten desto mer avancerat blir det.
– Vi håller på att träna på de första stegen, säger Lara och visar några varianter.
I det ena steget ska man så att säga slå ihop klackarna på skridskoskenorna och på den andra ska man nudda med tåspetsarna mot varandra.
– Och sen ska man göra så här, säger Lara och sjunker ned med ett ben utsträckt bakom sig samtidigt som hon glider framåt.
– Men jag är inte så bra på det än.
– Man måste vara ganska vig och det är jag inte, säger Signe och skrattar.
Balansen är det svåraste, det håller båda med om. Men med extra träning under sommaren ska det bli bättre.
Tjejerna har nu gjort sitt sista träningspass på is, men tränaren hoppas att de även fortsättningsvis ska kunna träffas.
– Konståkning är mycket gymnastik, mycket balett, mycket styrka. Det är svårt att göra det på isen så det är bättre att bygga upp det på golvet först, säger Louise.
Gruppen har faktiskt haft tre barmarksträningar redan.
– Jag hoppas verkligen att tjejerna har lust med det och att föräldrarna ställer upp. Då blir det lättare i höst, säger Louise och välkomnar även nya medlemmar.
Drömmen är att så småningom ha två gäng i gång, uppdelade efter kunskapsnivå, och att båda gängen har två träningar var i veckan.
– Vi har en stomme på 15 ungdomar, men det kommer hela tiden nya deltagare hit. Och det är tufft för dem om de ser ungdomar som redan börjat hoppa och göra piruetter