Strava och Goodreads är två populära appar som uppmanar till att logga sin löpning, och likaså sin läsning.
Åren av covid-19 var en ständig kamp i att hålla sig flytande. En kamp om att gå upp på morgonen när schemat gapade tomt.
Den stora utmaningen var inte att hålla sig frisk. Det var ett tre år långt lopp i att skapa en ny identitet.
Jag är ung och kry, självklart ska jag vara tacksam för det. Men idag ser jag pandemin för vad det faktiskt blev: ett desperat försök i att ge sken av kontroll. Att vara någon som gör något.
Plötsligt gick status att köpa i ett startkit från Panduro.
När jag blev bestulen på skratt åt mina sarkastiska kommentarer i en stimmig bar, irrade jag runt efter ett nytt tidsfördriv. Jag landade i att skissa med kol och köpte en ukulele på Clas Ohlson. Den har aldrig stämts.
Sedan öppnade ju barerna upp igen.
Folk bokade biljetter till leriga festivaler, dansade timtals i svettiga källare och investerade all energi på sina sociala förbindelser. Behovet av att vara med visade sig vara större än behovet av en uppblåst "inre frid".
Men nu har något hänt. Mitt flöde börjar spegla samma vilsna strävan som under pandemin.
På topplistan i App store utmanas Instagram av Strava och Goodreads. Vi vill logga våra kilometer, bocka av våra lästa böcker och tävla om våra prestationer.
Det räcker inte med att leva. Det handlar om att leva rätt.
För någon vecka sedan kom jag över en artikel i magasinet Culted, vars tes skavde i mig.
Har jag några vanor som min mobil inte känner till?
Vad gör jag som inte är kvantifierat, loggat, registrerat?
Var går gränsen mellan meningsfullhet och manisk optimering?
Är löpningen ens på riktigt om den inte finns på Strava? Om ingen vet om den?
Att vara en tjej med hobby är trendigare än någonsin. Springa milen gör man på lunchen. Men samtidigt kan man ju inte vara den som är den. Vem är jag att tacka nej till en aw efter jobbet?
Duktig flicka-syndromet speglar sig i mer än karriär och pengar.
Jag ska vara den som stannar ute sent, skrattar högst, har ett socialt kapital, tar en cigg ibland och klarar ett maraton under fyra timmar.
Det finns ingen mållinje i det här loppet. Bara en ständig jakt på bättre siffror.