Sverige har två tjejer som har funnits med i toppen internationellt i MTB-O de senaste åren, dels senioren Cecilia Thomasson som ligger femma i världscupen och dels junioren Kajsa Engström som har vunnit junior-VM.
– Det är väldigt bra för mig att ha en av världens bästa på hemmaplan, som man kan mäta sig med och så man vet vad som krävs, säger Rebecka Hylander när vi ses vid Grönborgs handelsträdgård där det man når fina cykelstigar kring Hållets motionsslingor.
Det är bitvis småkuperat. Under fotograferingen letar vi upp en liten klippavsats med ett hopp som Hylander ledigt passerar i bra fart. Gång på gång.
– Men det kommer att bli betydligt tuffare i norra Tjeckien, skrattar Rebecka.
– Det är ganska stora höjdskillnader och framför allt mera klippig och stenig terräng.
Det är lite materialsport. Rebecka har liksom nästan hela det svenska laget skaffat en ny cykel. Det är en 27,5-tummare med fast bakaxel och dämpad framgaffel som kan låsas från styret.
– Lite lättare än min förra. Vissa kör med heldämpat och så får man ha 29-tummare, men det här passar för mig.
Hylander tonar ner materialets betydelse i MTB-O.
– Många i laget är riktiga cykelnördar. Men sådan är inte jag. Men jag måste ju kunna byta däck om jag får punktering och det har jag lärt mig att göra hyfsat snabbt, förklarar Hylander.
Förutom ren åkstyrka handlar det mycket om att göra blixtsnabba val på cykeln.
– Så tillvida är det ju likt skidorienteringen. Här är det inte tillåtet att gena utan man måste köra på de stigar och grusvägar som finns. Men det gäller verkligen att hela tiden göra rätt vägval och att inte tveka.
Ungefär samma sak är det som gäller i själva åkningen.
– Jag tror det var Kajsas mamma som sa en väldigt bra sak en gång som jag har tagit fasta på. Man ska inte tänka en enda tanke på vart man INTE ska köra, utan hundra procent positiva tankar om vart det går bäst att köra. Annars är det så lätt att man undermedvetet kör där man inte ska när allt går så fruktansvärt snabbt.
Det känns nära till hands att slå runt på en rot eller sten och bryta nyckelbenet eller en handled – är det inte en farlig sport?
– Visst, det kan vara läskigt när rötter och stenar är riktigt blöta. Men annars går det bra. Och jag har klarat mig från någon allvarlig vurpa, säger Rebecka och börjar rabbla upp småskador som man får räkna med.
Hylander har tävlat sparsamt med sin mountainbike i år. Men när hon väl har gjort det så håller hon en plats som Sverigetvåa bakom nämnda Kajsa Engström. Men valet att enbart ha den vanliga orienteringen som konditionsträning till mountainbike är långt borta.
– Jag har satsat ganska hårt inför VM och vill fortsätta att köra mountainbike. Men jag gillar att träna allsidigt.
Vad är roligast?
– Tekniska avsnitt på mindre stigar. Det kanske inte är min största styrka – men det är klart roligast, ler Hylander.
Det fanns ingen tanke att hoppa över någon disciplin under VM. Det blir förhoppningsvis medeldistans och långdistans i den där tuffa bergiga terrängen, däremellan sprint med blixtsnabba vägval i parkterräng och så en stafett innan det är över på lördag.
– Ja, att få köra stafetten är ett av mina mål. Sedan tycker jag att det går att köra allt då de har lagt in en vilodag, ler Rebecka Hylander.