Det är nämligen i Seu som de allra flesta OS-biljetterna till spelen i Tokyo kommer att delas ut. Troligen blir det 18 stycken, en utökning med tre.
– De pratade mycket om OS-upplägget i kanotslalom helgen som gick – och eftersom C2 stryks från programmet verkar det bli flera platser i K1, förklarar Erik Holmer när vi träffas i källarplanet i Nyköpings FP:s klubbstuga som har nyrenoverade bostadshus och en just nu iskall liten fors vid Perioden som granne.
– Topp 18 bland nationerna ska någon av oss svenskar bara klara.
Sedan måste man vara bästa svensk och ha andra topplaceringar för att få åka. Fredrik Wahlén på bänken bredvid kör parallellt en satsning på kajakcross där han under året var fyra på världscupen i samma fors där han bröt ryggen året innan.
– En otrolig känsla att få den revanschen. De har i alla fall tittat lite på säkerheten i startmomentet och med lägre starthopp blir det dessutom tätare. Kajakcrossen går alltid på samma ställen som kanotslalomen, så jag offrar varken något tidsmässigt eller ekonomiskt på att dubblera, säger Wahlén.
Han hoppas att den spektakulära grenen som liknar skicross med fyra startande samtidigt kommer att bli OS-gren 2024.
Men innan dess är det K1 som gäller om man ska till OS, som Wahlén var nära att nå 2012 och Holmer 2016 – då Isak Öhrström låg före i röret till Sveriges sent inkomna biljett.
Och ska man ta sig till Tokyo går vägen via den lilla spanska orten Seu uppe i Pyrenéerna.
– Det är väldigt specifik. Hemmapaddlarna kör nästan alltid bra där, säger Holmer.
Hur är den speciell och egenartad?
– Det är en lågkubiksbana, inte så mycket vatten – en ganska smal bana så det gäller att vara väldigt precis hela tiden.
Tappar de nya, ibland rätt små tekniska virtuoserna när det är banor som prioriterar kraft?
– Det brukar vara väldigt varierande resultat i just Seu. Just att hemmapaddlarna alltid är med i toppen är det enda som man kan se ett mönster i, analyserar Holmer.
Vid VM senast, som avgjordes i Pau som först Wahlén och nu senast Holmer har haft som fast boendepunkt, var det en helt annan bana med en bredare fåra med massor med vatten och stenar som bröt av forsen.
– I Seu är det mera en kombination med att vara väldigt tekniskt många gånger men det är också en bana där vattnet inte hjälper till så många gånger, man får ta sig fram själv en hel del – men det är vi ju vana med i den här lilla forsen i Nyköping, säger Wahlén med ett hjärtligt skratt.
Är det inte ett äventyr att ta sig upp i bergen?
– Mm, sedan ska vi efter sju dagar i Seu dessutom över bergen och ner på franska sidan till Pau. Det är bara 20 mil men tar tre och en halv timme att köra. Vi hoppas på ett lagom äventyr, säger Holmer luttrat.
Det är minusgrader på nätterna i Seu men vissa dagar nära 20 plusgrader på dagarna fortfarande.
– Max Karlsson som vi ska bo hos berättade att det var skitfint i dag. Det ska visst bli kallare nu när vi kommer ner, ler Wahlén.
Han har själv valt att bo mera i Nyköping medan Holmer skulle ha kunnat tänka sig kombon Pau, där han har sin tränare, och Seu, där det gäller att få viktiga timmar i VM 2019-forsen, under hela vintern.
– Det är av ekonomiska skäl som jag har varit hemma just nu. Jag behöver jobba lite.
Sedan lärde han sig en hel del av förra säsongen då han nära nog kraschade in i väggen av överträning i januari–februari.
– Jag kommer ta tillvara på all bra träningserfarenhet, men våga vila och lyssna på kroppen betydligt mycket mera, säger Holmer.
Sedan är det dags för ett nytt iskallt pass i Nyköpingsån där elementet i kanotgaraget är trasigt så det har bildats is på insidan av kanoterna.
– Inte så skönt, men det blir ganska snart varmt för benen ändå eftersom luftutrymmet är så litet, säger Holmer.
– Bara det finns en varm bastu innan man cyklar hem är jag nöjd, säger Wahlén.