â Allt började egentligen med pandemin. TĂ€vlingar försvann, pengar försvann och man insĂ„g att man Ă€r ganska skör. Jag fick en tankestĂ€llare att "jag behöver gör nĂ„got annat", sĂ€ger Ludwig.
Han har bytt livet som proffs mot journaliststudier i Kalmar och till sommaren ett jobb pÄ SVT.
â Jag Ă€r pĂ„ samma sida som du nu, sĂ€ger han med ett skratt.
Innan Ironman i augusti förra Äret hade han vissa planer pÄ att sluta, men egentligen berodde det lite pÄ hur det gick i loppet.
â Jag hade ingen optimal uppladdning sĂ„ jag visste att det skulle bli tufft.
Placeringen blev "ganska lÄngt ned" som han sÀger.
â Jag ligger pĂ„ sidan 12, 122:a. PĂ„ proffslistan ser det lite roligare ut, Ă€ven om det inte sĂ€ger hela sanningen. Jag hamnade runt 38-39, berĂ€ttar han efter att ha gĂ„tt igenom resultatlistan.
Om du hade hamnat högre upp, hade du tagit ett annat beslut?
â Det tror jag. Jag visste redan innan att jag skulle simma bra. Jag var med i andra gruppen upp ur vattnet och hade ett bra lĂ€ge. Sedan körde jag lite dumdristigt pĂ„ cykeln och det var dĂ€r uppladdningen inför tĂ€vlingen mĂ€rktes. Jag gick in i vĂ€ggen efter fem av de 18 milen. DĂ„ insĂ„g jag att det skulle bli en lĂ„ng dag.
DĂ€refter hade Ludwig ett maraton att springa.
â DĂ„ försökte jag bara njuta av att tĂ€vla i Kalmar. Jag blev inte sĂ„ besviken heller eftersom jag visste dĂ„ att det skulle bli mitt sista lopp. Det var sjukt kul att köra och ett fint avslut. Jag fick vĂ€nta tvĂ„-tre Ă„r pĂ„ grund av pandemin med att tĂ€vla i Kalmar, sĂ„ sista Ă„ret var bara "nu hĂ„ller vi i hĂ€r sĂ„ att vi kan genomföra skiten".
Ludwig Ängrar inte sin 13-Äriga satsning.
â Jag vĂ„gade göra nĂ„got som inte alla andra gjort. Jag hade en vision och den körde jag stenhĂ„rt pĂ„. NĂ€r jag var yngre ville jag vara proffs i en sport och det blev triathlon. Och jag lyckades förverkliga det till viss del. Jag kan inte sĂ€ga att jag drog in nĂ„gra stora pengar men jag gick plus minus noll. Jag fick ge mig ut och resa, representera Sverige pĂ„ internationella tĂ€vling och inspirera ungdomar. Jag Ă€r bara stolt att jag vĂ„gade satsa pĂ„ nĂ„got som andra kanske inte skulle gjort.
NÄgra favorittÀvlingar eller titlar har han inte direkt. Han nÀmner det första SM-guldet av tvÄ men vÀrdesÀtter i stÀllet andra saker frÄn proffstiden.
â Jag Ă€r stolt att ha fĂ„tt testa pĂ„ och tĂ€vla mot de bĂ€sta i vĂ€rlden. Och att ha fĂ„tt vara med i ett EM 2018. Men det Ă€r kanske inte tĂ€vlingarna man ser tillbaka mest pĂ„ utan alla trĂ€ningspass man fĂ„tt göra med kompisar, nĂ€r man varit riktigt trött, gjort en cool cykeltur med nĂ„gon...det Ă€r det man minns allra bĂ€st.
Har du fortsatt trÀna?
â Jag stĂ€ngde ned det ganska rejĂ€lt i höstas, dĂ„ blev det inte mĂ„nga knop, ha ha. Men efter nyĂ„r tyckte jag det var dags att börja igen. Jag simmar, cyklar och springer, men spenderar mer tid i gymet egentligen. Jag gillar att trĂ€na nĂ„got som man kan bli bĂ€ttre i. I löpning blir jag bara sĂ€mre.
Ludwig Àr lite förvÄnad över att han inte saknar proffslivet mer.
â Jag Ă€r glad att jag nu nĂ€r jag Ă€r 29 nĂ€stan sömnlöst kunnat föra över min vision till nĂ„got nytt. Det Ă€r nĂ„got som man varit orolig för lĂ€nge, vad som ska hĂ€nda efter idrottstiden, sĂ€ger han och fortsĂ€tter:
â Jag hade en sjukt bra övergĂ„ng. NĂ€r jag gjorde mitt sista lopp gick jag in pĂ„ mitt andra Ă„r pĂ„ min utbildning hĂ€r nere i Kalmar, sĂ„ dĂ„ lade jag bara upp en ny plan vad jag ville göra i arbetslivet. Det kunde inte blivit bĂ€ttre.