Den lÄnga vintern hade hÄllit Nyköping i ett jÀrngrepp och tjÀlen lÄg Ànnu djup i backen. Det största problemet för Gertrud och HÄkan var att hÄlla vÀrmen inomhus, bristen pÄ ved gjorde att de tvingades hÄlla igen med eldningen under nÀtterna.
DÀrför var det desto mer angelÀget att Àta rejÀlt, och de led ingen nöd pÄ mat. Barnen fick Àta sig mÀtta varje dag, och mÀtta barn Àr glada barn som rör pÄ sig och hÄller vÀrmen, resonerade Gertrud.
Fast hon saknade förstĂ„s frĂ€scha rĂ„varor och kryddor, och spanade bort mot Franciskanerklostret pĂ„ andra sidan stranden dĂ€r munkarna odlade kryddor som dill, kummin, koriander och anis i klostrets trĂ€dgĂ„rd. âMĂ„tte vĂ„ren komma snartâ tĂ€nkte Gertrud och tog ett steg ned pĂ„ den grĂ„torra bryggan dĂ€r skĂ€rgĂ„rdsfiskaren Per stod vid sin slĂ€de och höll pĂ„ att flĂ„ en sĂ€l.
SÀlköttet kunde visserligen inte mÀta sig med griskött nÀr det gÀllde smak, men Gertrud tÀnkte passa pÄ och köpa ett stycke att koka och servera med kokta rovor.
Familjen hade inte Àtit kött pÄ nÄgra veckor, julgrisen hade rÀckt lÀnge men snart var den sista saltade boen slut.
Salt kunde vara svĂ„rt att fĂ„ tag pĂ„ under vintern eftersom det importerades frĂ„n Tyskland. NĂ€r Ăstersjön frös stannade handeln med LĂŒbeck av och dĂ„ gĂ€llde det att spara och snĂ„la pĂ„ salttunnorna.
Men Gertrud och HÄkan hade god hjÀlp av sin inneboende gÀst, den tyske köpmannen Gottfrid Klötzke, som hade plockat undan en tunna salt till familjen.
Gottfrid Klötzke skeppade jÀrn frÄn Tunabergs gruvor och hyttor via Nyköpings hamn till Tyskland och importerade i sin tur keramik och glas till Nyköping.
Men handeln med Tyskland var strikt reglerad. Dels skulle köpmÀnnen ha en vÀrdfamilj i Nyköping, dels var de förbjudna att stanna kvar i staden nÀr isen stoppade all handel.
Men det fanns tjÀnster och gentjÀnster, som gynnade bÄde Gottfrid och hans vÀrdfamilj Gertrud och HÄkan Eriksson, och som gjorde att familjen gömde Gottfrid i sitt hem under nÄgra vintermÄnader dÄ handeln lÄg nere.
Gottfrid försÄg sin vÀrdfamilj med allehanda nyttigheter, som kokkÀrl och verktyg till verkstaden. Han var ocksÄ generös med godsaker som humlekryddat öl och honung, han hade till och med kommit över fyra exklusiva vaxljus, till hemmets högtider och familjens fromma.
Med fem kilo fÀrskt sÀlkött i ett tygstycke under armen gick Gertrud uppför den trÄnga grÀnden mot timmermansgÄrden intill rÄdhustorget dÀr hon och HÄkan bodde med sina fem barn. Alldeles intill gÀrdsgÄrden mot smedjan stod kopparslagarens mastiff och följde henne med blicken, och smög sig sedan efter henne.
âDu lilla söta hundâ, tĂ€nkte Gertrud, âinte ens om barnen svalt skulle jag kunna Ă€ta upp digâ.
Ăven om kött var ganska viktigt för Gertrud och HĂ„kan sĂ„ var det inte basfödan för familjen. Och framförallt skulle de aldrig ha kommit pĂ„ tanken att Ă€ta upp en hund, eller en katt, eller Ă€nnu vĂ€rre en hĂ€st.
âĂta husdjur, det gör bara hedningar, det Ă€r okristligtâ tĂ€nkte Gertrud.
Kött för Gertrud och HÄkan var gris, höns och gÄs, och det serverades nÀstan bara under hösten och tidig vinter, nÀr slakten var avklarad. Den stora, feta grisen som HÄkan slaktade i slutet av oktober hade rÀckt lÀnge och Gertrud vÀlsignade salttunnan som köpmannen Gottfrid stÀllt undan. Salt kött höll sig ju lÀnge i kylan och de hade hÀngt skinkorna pÄ tork och rökt sidflÀsk som skulle rÀcka Ànda till fastan, kanske Ànnu lÀngre om de snÄlade lite.
Gertrud öppnade dörren, klev in i storstugan dÀr Àldsta barnet Erik hade lovat att vakta sÄ att inte slocknade. Erik hade ocksÄ sköljt ur den stora grytan med frukostgröten, fyllt den med vatten, slagit i salt och pepparrot och kokat upp. Elin hade rensat rovorna och Gertrud skar sÀlköttet i lagom stora bitar
En lukt av tran frÄn den kokta sÀlen spred sig i rummet och Gertrud satte sig en stund vid bordet och tankarna började vandra.
Hon sÄg vÄren och sommaren framför sig, hon tÀnkte pÄ blommorna och kÀnde inom sig en doft av honung, hon lÀngtade till dagen dÄ köpmÀnnen pÄ torget Äterigen öppnade sina lÄrar och bodar och erbjöd fÀrska rotsaker, Àrter, kÄl och lök. Hon vÀntade pÄ att isen skulle slÀppa och vattnet flöda fritt, hon ville se den fÀrska fisken som sprattlade och kÀnna det nymalda rÄgmjölet mellan sina fingrar och hon lÀngtade ÀndÄ till tidig höst du hon kunde plocka ett moget Àpple frÄn apeln pÄ bakgÄrden.
Gertrud reste sig och tog ned en krans av torkat rÄgbröd som hÀngde pÄ stÄngen under taknocken. Hon bröt nÄgra bitar och gav till barnen, och började förbereda dagvarden.
Hon plockade fram ett stycke av den torkade skinkan, skar nÄgra skivor, satte fram ett fat med salt sill och en skÄl med kokta rovor.
HÄkan hade efter frukosten gÄtt till sitt timmermansgöra vid Nicolaikyrkan, strax utanför staden intill NyköpingsÄn, dÀr det byggdes ett stall
Han skulle snart komma hem och vara hungrig, dÄ skulle maten stÄ pÄ bordet.