Det var ett område kring hälbenet som började göra ont. Foten svullnade plötsligt upp och började göra ont just när de allra sista förberedelserna skulle göras, bland annat missade Peter en träningstävling i Halden.
Han har sedan kört mycket alternativ träning på de tyngre passen. Men när han var nere
i Strömstad igen på fredagen var det full fart i skogen.
– Jag körde ett test på en relevant träning. Foten funkar bra och det är bra fart på benen, rapporterar Peter på fredagskvällen.
När SN i onsdags besökte ett pass med karta i näven vid Nynäs IP, också det ganska relevant, var det en lång procedur att tejpa med en specialstödsträng i silikon.
– Det gäller att inte tejpa för hårt så man måste lära sig för varje känning. Man blir lite van med det som elitorienterare, även om jag vill tejpa så lite som möjligt för att foten ska få chansen att bygga upp styrka själv.
Då hade Peter precis innan avfärden till Strömstad fått den OS-trupplika mörkblå landslagsdräkten. Det syntes i ögonen att det skulle mycket till för att ställa in.
– Hela uppladdningen fram till de sista veckorna gick riktigt, riktigt bra. Jag var precis där jag ville vara. Sedan svullnade hälen upp och då har jag fått anpassa träningen efter det. Men nu har jag börjat kunna trappa upp igen och jag räknar med att kunna köra en start! När jag väl står på startlinjen kommer jag att vara otroligt taggad.
Det är viktigt att tänka bort ovidkommande detaljer för att få en visuell motorväg genom skogen.
– Ja, lite så, det kommer att finnas väldigt många detaljer på kartan i Tanum – många stenar och många branter, gulfäckar (litet fält med gräs eller liknande, vår anmärkning), kanske gråfläckar och små sänkor. Men jag behöver egentligen bara veta var jag är och så väljer jag fram några objekt när jag hela tiden tänker framåt.
– Ibland är det så att jag tittar på kartan och väljer något som borde kunna funka och ibland är det något som jag får syn på i terrängen, som en tydlig sänka, och då läser jag in just den på kartan. Det är en balans där det gäller att hela tiden vara väldigt flexibel. Jag kanske trodde att en sten skulle vara tydlig men den var under ett buskage. Då plockar jag snabbt in något annat objekt.
Terrängen är egentligen inte så lik den sörmländska där Peter är så hemtam. Vid varje mästerskap gäller det att gå in utan förutfattade meningar om den specifika terrängtypen.
– Det jag gjorde tidigt när jag kom till Strömstadstrakten var att börja om från grunden, att lära mig alla karttecken igen – så jag blixtsnabbt kan säga identifiera en sten eller en sänka. En sten på en Strömstadskarta kan vara lite mindre och se annorlunda ut än den gör här i vid Nynäs. Ska jag kunna navigera
i det höga tempot som jag vill på ett VM så måste allt det här sitta.
Är det andra saker som ser annorlunda ut i Tanum?
– Det är lite andra former på bergen och vissa av mossarna är väldigt "långsamma", vilket jag måste kunna se innan för att kunna göra en vägvalsbedömning. Det kan skilja en halv minut på ett extremt vägval.
Det är så extremt att orienterarna ofta lär sig tänka som kartritaren.
– Så är det. Men det har varit lite svårare den här gången.Kartritaren på medeldistansen, en kille från Borås som ska vara erkänt duktig i de trakterna, inte har ritat någon karta tidigare i VM-relevant terräng.
Rent tekniskt, känner du dig redo efter att nu senast ha varit nere i Strömstadstrakten under ett och ett halvt precamp?
– Ja, jag gillar den terrängen och vet att jag behärskar den bra. En av mina specialiteter är att kunna accelerera på sådana här hällar. Så jag känner mig helt redo!