– Jag hoppas att många har inspireras av att ha upplevt det här. Jag tackar något enormt för stödet, säger tidigt startande Peter Öberg efter att först ha rasat ihop vid målgången.
Han hade siktat högre än sekundstrid med finländaren Hannu Airila, men var minst lika glad som trött ändå.
– Ja, det här var härligt! Jag njöt av att komma upp på berghällarna och hade en riktigt bra känsla innan start.
Ändå var det i början som han lade klart mest tid till de bästa. Det var inte alls optimalt att skada hälen och i ett mycket sent skede gå ner på alternativ träning.
– Jag smög i gång och fick kontrollerna ganska bra. Sedan kommer det ett svårt vägval till en lite längre sträcka, tar ett som jag tyckte bra vägval och tänkte nu är det dags att börja springa på. Men jag blev ganska trött redan då.
Själva kontrollplockandet flöt på bra.
– Jag förberett mig väldigt bra och kände mig trygg i själva orienteringen.
Uppe på hällarna där målbilden var att Peter skulle flyga fram såg det rejält plågat ut i ansiktet. Likaså inne vid varvningen.
– I själva löpningen har jag fått slita i VARJE steg.
Han sprang runt mera än vanligt och tappade tid två gånger om på det.
– Men var mera totalt sett att jag inte hade benen i dag. Man ställdes inför svåra vägval flera gånger. Det var en kul och häftig bana i den här grymma naturen.
Men det var lite tyngre än Peter trodde på förhand med över 37 minuter för segraren.
– Det enda lätta var på slutet när jag också har gått ganska bra.
Hur var det att springa med ben som känns som betongklumpar?
– Jag är otroligt nöjd med sättet som jag genomförde loppet på med tanke på hur det kändes. Jag lät mig inte nedslås av hur benen kändes utan klämde ut allt jag hade.
Det var ju nästan öronbedövande ljudnivå när ni svenskar kom?
– Otrolig publik och drag när jag kom in till varvningen. Jag har svenska kläder så det var bara att ge järnet ända in – oavsett hur det kändes. Det är en ära att få springa här och då ska jag klämma ut ALLT.
– Ja, det är så coolt och det är det här som jag har drömt om. Den optimala drömmen var att få stå på prispallen efter ett sådant här lopp.
Nu blir det inte så.
– Men jag har gjort allt vad jag har kunnat.
Det är små marginaler i elitidrott.
– Och det var helt enkelt en handfull löpare som var klassen bättre denna dag. Men jag kommer ändå vara otroligt stolt över den här resan.
Även om Peter var näst bästa svensk så var det bra fart på benen av sprintlöparna, som aspirerar på en stafettplats, så det finns mycket som talar för att det här var Peter Öbergs sista VM-framträdande.
– Ja, det är som det är, det känns härligt ändå. Livet går ut på att drömma och sikta högt. Och det har jag gjort. Den här resan var otroligt häftig – men nu börjar en ny. VM-drömmen hamnade med de silvermedaljer som redan hänger i träningsrummet i Stigtomta.