I stafettlaget sprang i tur och ordning Jonas Engström, Oskar Carlborg och så Peter på ankarsträckan.
– Det är ingen av oss som är på vår absoluta topp just nu. Ändå var det helt okej. Jonas gjorde en fin förstasträcka. Han kan ju förstasträckor. Oskar lade liten krok, men gör det bra ändå, säger Peter Öberg.
Peters sårskada i benet har läkt ganska bra. För en vecka sedan kunde han inte ens sitta på en cykel. Men han vill i alla fall köra på. Inför sistasträckan i stafetten såg han ryggen på Södertälje Nykvarns Jonas Leandersson, som är en av världens orienteringsvärldens vassaste löpare.
– Jag gick ut 15–20 sekunder efter Leandersson. Jag visste att det var där tåget skulle gå för att vara topp tio. Men han gled i väg. Han hade en lite kortare gaffling till en kontroll och så var han borta – egentligen var det väl orealistiskt att tro att jag skulle kunna matcha med tanke på förutsättningarna, analyserar Peter.
Han är nöjd med plats tolv.
– Jag gör egentligen ett perfekt lopp. Det var så bra vi kunde just nu.
På medeldistansen var Peter fin trea i kvalet.
– Jag kände att jag kunde springa tisdagen innan SM. Då ville jag i alla sätta lite press på mig själv och sätta upp målet att dels ta mig till final och dels vara 10–20 där – i en kul och utmanande terräng.
Finalloppet var i stort sett rent från misstag.
– Just den dagen så fick jag ut det jag hade och det jag vågade. Jag vill inte riskera att springa sönder ett ben. Jag har inte haft sådana sårskador så jag var lite försiktig i mera svårlöpta partier, säger Peter Öberg.
Med två tävlingar kvar på säsongen, är du fortfarande ute efter plats på hemma-VM nästa år?
– Absolut! Jag får bara revidera min plan lite. Jag hade hoppats på att vara på medaljplats under SM. Men när sårskadan har läkt helt så är jag väldigt inspirerad att komma i full träning igen.