"Man får hoppas att jag och min tränare kalkylerat rätt. Det är inte nu jag ska vara snabbast utan senare" säger Cajsa Alenius i NOK.
Cajsa Alenius, som var den som sprang in laget från en 14:e plats till en nionde förra helgen, är på besök i hemstaden. Hon pluggar vanligtvis i Eksjö på orienteringsgymnasiet.
– Vi hade ett lag med de som var hemma. Alla var trötta efteråt så vi gjorde ett lopp efter förutsättningarna, säger hon.
Till Stigtomtakavlen, som avgörs den 18-19 april, så toppas laget ytterligare med Alice Ek och Ida Hylander. Johanna Engström, Signe Nilsson och Cajsa Alenius kompletterar.
Att NOK lyckats få ihop ett så pass bra stafettlag är nästan ovanligt.
– Det är mer vanligt nuförtiden att när man är 19 år så byter man till en av de större klubbarna. Men även om vi kanske tränar med andra klubbar, Alice med Göteborg och Ida med Örebro, så tävlar vi för Nyköping, säger hon och fortsätter.
– Hade vi bytt klubb hade det varit svårt att slå sig in i deras första lag. Det är ju världseliten som springer där. Då kan man lika gärna springa för hemmaklubbens första lag.
Och man kanske har större chans att göra avtryck?
– Jag tror verkligen det. Det blir kul för oss också. Vi har känt varandra sedan vi var små och det går bra för många. Det är väldigt inspirerande.
Cajsa Alenius kommer som det ser ut köra första dagsträckan för NOK under lördagen. Signe Nilsson och Alice Ek tar nattsträckorna och Johanna Engström och Ida Hylander de två resterande dagsträckorna.
Cajsa Alenius började med orientering när hon var sju år. Storasyster lockade med henne. Hon har sedan kombinerat sporten med friidrott och då speciellt med terränglöpning. Det var först förra året som hon bestämde sig för att satsa på orienteringen. Att hon blev uttagen till ungdomslandslaget och sedermera UEM och i år till juniorlandslaget spelade roll.
– Jag vill se hur bra jag kan bli. Men det finns inget som säger att jag inte kan ställa upp i ett Lidingölopp. Det är väldigt kul sätt att testa sina gränser, säger hon med ett skratt.
Hon har ett år kvar på studierna nere i Eksjö.
– Jag har utvecklat min teknik mycket därnere. Jag vet inte om det beror på Eksjö och kartorna där, det är inte den vackraste skogen, men att få komma dit och få hjälp av bra tränare och speciellt få tips av kompisar, det gör att man sparras. Det är en utvecklande miljö att vara i.
Skogarna runt Ekensberg känner Cajsa Alenius utan och innan.
Cajsa Alenius har sedan ultra-SM tävlat i stort sett varje helg. Under påsken byter hon påskbordet mot Stigtomtakavlen, som i år avgörs söder om Jönåker.
Cajsa Alenius ser fram emot att se hur formen är mot alla utländska klubbar i Stigtomtakavlen. "Kan vi vara med och kämpa mot de bästa kan vi bli ännu mer taggade inför Tiomila" säger hon.
Våren har så här långt varit lite kämpig för Cajsa Alenius. Hon har känt sig trött.
– Seg. Formen har inte varit top-notch. Men min form ska ju egentligen vara i topp senare.
Även om hon är med i juniorlandslaget har hon ingen förtur till JVM i italienska Trento i slutet av juni. Laget på sex tjejer ska plockas ut efter två kvaltävlingar i maj, först medel-SM sedan en Sundsvallstävling.
– Det är sjukt svårt att ta en av platserna. Hade man haft någon annan nationalitet på en av föräldrarna hade livet varit lättare. Då hade mästerskapen varit inom räckhåll, skojar hon.
Tröttheten tror Cajsa Alenius helt beror på järnbrist.
– Jag tycker det är helt sjukt att jag orkade springa med täten i ultra-SM. Jag var väldigt trött från början. Efteråt kunde jag se att jag hade lågt järnvärde och det påverkar mycket.
Järnbrist?
– Ja, det är många tjejer som tränar mycket, som får problem med det.
Cajsa Alenius berättar att hon äter tabletter men att man inte kan göra det hela tiden. Utan det gäller att ha koll på när man ska börja och när man ska sluta så att det inte blir en berg-och-dalbane-effekt.
Trots tröttheten blev det en sjundeplats i ultra-SM, bara en minuter efter segraren. Det återstår att se hur det går när hon inte känner sig trött från början.