Mesta tiden i Rio kommer Stefan och frugan Marianne agera supportrar vid kanotstadion.
– Petter Menning kommer att tillhöra en av dem som kan ta guldet där borta – och han vet om det. Men det är hans första OS och han får inte missa ett enda drag. Då kan han missa en final. Så tufft är det på K1 200 meter, analyserar Stefan Lindeberg.
Det rasade sent in ytterligare fyra svenska kanotister i OS-laget – med Isak Öhrström
i kanotslalom inräknat.
– Jättekul att det blev jackpot
i OS-kvalet där tjejernas K2:a gjorde ett perfekt genomfört lopp.
Brevbärarsonen från Katrineholm som sedan länge bott
i Nyköping – med sommarhus i Oxelösund – började sin ledarkarriär inom elitidrotten som förbundskapten för ett framgångsrikt kanotlandslag. Parallellt låg Stefan långt framme i sportens materialutveckling. Tankarna stannade inte bara i utvecklingen av vingpaddeln.
Stefan berättar om att det fanns planer att köra med en luftmotståndsminskande tejp på kanoterna.
– Det gick så långt att vi hade med oss tejp, men valde att avstå då jag gick igenom alla de andra kanoterna och ingen hade tejp – då. Den kom senare och förbjöds. Men paddeln blev godkänd och används ju av alla i dag. Det är kul, även om vårt patent inte var värt någonting.
Stefan Lindeberg betonar att han absolut inte ser sig själv som någon demontränare.
– Vi hade en väldigt bra generation kanotister. Men jag var beredd att lägga min själ i deras utveckling.
Sedan dess har han givetvis följt kanotsporten lite extra. Det finns lokala höjdpunkter som Nyköpingspaddlaren Henrik Nilssons OS-guld. Men Stefan glömmer inte heller de ögonblick när elitidrotten är som hårdast, som Pär Lindéns stenhårda diskning i Barcelona 1992.
– Han gjorde ett jättelopp
i försöken på K 1 1000 meter. Det hade kunnat räcka långt. Men han var helt slut efteråt och glömde att väga in kanoten.
Lindeberg glömmer inte de smala idrotterna. När det gäller gevär 50 meter minns han ett samtal med Peter Gabrielsson på väg till en OS-final i helmatch.
– Han berättade att det här var det värsta man kan göra. Vidrigt. Men fantastiskt, säger Lindeberg med ett hjärtligt skratt.
Det var de udda sporterna som kunde ta sig fram när Lindeberg och kompani rullade
i gång talangprogrammet efter ett tufft vinter-OS i Nagano 1998.
– Äntligen. Det var VIKTIGT.
Inför Sydney 2000 var det tveksamt hur man skulle göra med en 33-åring från Linköping vid namn Jonas Edman.
– Men han kunde marknadsföra sig och kom med, även om varken han eller vi trodde på guldchans redan i Sydney. Finalen på 60 skott liggande blev till en av mina konstigaste OS-upplevelser. Edman berättade att det kritiska kommer efter 15–16 skott, tankar som "fan de här går bra" kommer. Då gäller det att hålla uppe nervositeten. Fatta vad de kämpar. Jag gillar skyttarna.
– Och det kommer fram en del nya atleter som går i en tunnel och inte berörs av yttre faktorer.
I London 2012 blev det åtta svenska medaljer. Inför Rio talas det mest om simmaren Sarah Sjöström när det gäller guldchanser. Stefan håller med men vill även plocka fram ett gäng till, varav en Nyköpingstjej.
– Jag tror att Josefin Olsson kan ta guld. Man ser så många talanger genom åren, men så kommer det en och annan som har det där extratrycket i sig. Hon gör jobbet, hon gör misstag – men ingenting viker ner henne. Det har varit väldigt kul att följa hennes resa. Bara tugga på. Lära sig nytt. Förstå nytt. Hon är en outsider som skulle kunna lyckas. Det känns som att...förr eller senare så kommer hon att vara där.
– Vi har ett par lerduveskyttar som är bra men nästan ingen vet om det. Petter Menning är redan nämnd. Och så har brottartjejerna gått under medias radar.
Stefan Lindeberg sammanfattar medaljkänslan där hans efterträdare i SOK-ledningen siktar på att slå åtta medaljer.
– Den är ungefär samma som inför London. I allra bästa fall har man en medalj på 2,5 väldigt klara chanser.