Alva är taggad. Hon har varit frisk ovanligt mycket under hösten – bara haft en enda veckas förkylning.
– Det har gjort att jag har fått ovanligt bra kontinuitet, inflikar hon.
Men annars har det varit rätt mycket sjukdom som har förstört säsongsuppladdningarna – och även om Alva påpekar att man inte kan säga säkert så skulle en hel del av problemen kunna spåras till de mest mögelutsatta delarna på Tessinskolan.
– Tyvärr måste jag ändå medge att jag har gjort det. Under hela årskurs två var jag väldigt sjuk och hade nästan alla lektioner i korridoren som nu är avstängd. Jag var ofta oförklarligt sjuk. Jag var orkeslös och kunde inte träna under perioder men hade inga rena förkylningar, säger Alva.
– Nu i trean är jag inte lika mycket i skolan och jag har haft många lektioner på Rosvalla – och så har de ju börjat sanera. Nu märker jag ingenting mer än att jag har blivit överkänslig mot klor och damm och det känns ju hemskt om det skulle vara på grund av möglet i skolan.
Alva Johansen är extremt fokuserad på att bli så bra som möjligt i sin sport och är bekväm med att välja bort roliga saker för att nå dit – som ett skolprojekt i Indien.
– Ja, det skulle bli för mycket tid som togs bort från träningen och så skulle det vara svårt att hålla sig frisk – risken hade varit att jag hade tappat en träningsvecka efter hemkomst också, säger Alva krasst.
Hon har som junior varit nära final i K1 på junior-VM redan 2016. Förra året vann hon NM-guld på K2 200 meter tillsammans med Melina Andersson – en internationellt gångbar besättning. Med två hundradelars marginal brottade de ner Mette Hemmingsen och Emma Bock från Danmark.
– Danmark har riktigt många bra paddlare i min ålder och så har det egentligen varit en ganska lång tid, så det är lite därför som jag väljer att för andra året i rad åka med en dansk klubb till Sevilla. Dels har den klubben flera riktigt duktiga kanotister, en har tagit guld på junior-EM och medalj på JVM och dels är det många andra riktigt bra kanotister där. Förra året var både OS-guldmedaljören på K1 200 och K1 1000 meter där. Sådant är verkligen inspirerande, bara att var i samma miljö.
Vad är det som danskarna gör bra?
– De har framför allt haft väldigt stor bredd på sin topp, som kanske har gjort att de har fått fram en och annan som tar medaljer – innan det jämnar ut sig på seniornivå. Nere i Sevilla nu kommer det att finnas några riktigt, riktigt bra tjejer som kan matcha mig. Men det handlar mera om att det kommer rätt i tiden, är bra klimat och man kan samla på sig många mil i kanoten.
Sedan är det hem igen och i väg till Mallorca.
– Då har jag en bra grund för att börja med ren loppträning; mera fokus på tävlingsträning.
I Spanien paddlar de i den stora floden med det krångliga namnet, men vi gör ett försök: Guadalquivir.
– Ja, och jag gillar verkligen den miljön, det är fint i Sevilla och nära till allt där vi är och tränar.
Var är du i din träning just nu, hur är det planerat att du ska köra i Sevilla?
– Det kommer bli mycket distansträning, många långa pass. De kör väldigt mycket löpning och gym också, mycket mängd och väldigt lite hög intensitet – mera att vara ute en och en halv till två timmar på passen. Och det är ju ganska skönt om det blir sådant väder som det skulle bli, runt 20 grader och sol.
Hur känns det att bli senior, en skräckblandad förtjusning?
– Ungefär så, det som känns bra är att jag kan köra en säsong ganska avslappnat. Det största målet är att kvala in till U23-mästerskapen och då måste jag vara topp två. Till seniormästerskapen på sikt måste jag – om Linnea (Stensils, som sensationellt var i OS-final på 200 meter redan i Rio) kommer satsa på K1 så behöver jag ju vara minst topp fem för att få köra i besättningar. Ungefär så är tanken.
Alva hamnade, till skillnad från fjolårets Sverigeetta på juniorsidan Melina Andersson, i landslagets C-grupp.
– Jag var lite besviken i höstas, men nu känns det också bra att jag kan välja min egen uppladdning och gå in i säsongen utan press. Alla besättningsdistanser på OS är 500, så det blir att rikta in träningen allra mest på den distansen.
Kommer OS 2020 alldeles för tidigt?
– I och med att det stora kvalet är VM redan nästa år så gör det nog det. Samtidigt ska man aldrig säga aldrig. Linnea trodde ju inte att hon ens skulle komma med till Rio men sedan kom det en jättesnabb utveckling. Men ska jag var realistisk är det OS 2024 (i Paris) som gäller.
Och då är det många timmar på en tråkig paddlingsmaskin som gäller?
– Jo, men jag är tacksam för att leva det liv som jag gör och kommer att njuta av vägen dit.