Det är många skolor som har lag med till SN-bollen. Totalt har 138 lag anmält sig till årets turnering.
En av de "värsta" är Bryngelstorpskolan, där samarbetet med Nyköpings BIS och IFK Nyköping gett goda avtryck i fotbollsintresse och -spelande bland ungdomarna på skolan.
Men bland fjärdeklassarna på skolan verkar det vara något alldeles extra. Av de 48 barn som går i fyran är 36 med till SN-bollen, fördelat på tre lag. Alla klasser från skolan och dock minst ett lag med.
Ett av lagen från fyran heter FC Bryngan och där finns bland andra Theo Allebert med. Han har varit med två eller tre gånger tidigare.
– Jag minns en gång när vi vann mot några med 9–3. Men jag missade en straff i den matchen. Jag var lite besviken över det, men det gjorde inte så mycket för jag gjorde mål i matchen efter, minns Theo.
I vanliga fall spelar han (helst) forward hos IFK Nyköping och det är därifrån de flesta lagkamraterna i FC Bryngan kommer, förutom någon som är från Nyköpings BIS.
Han berättar att det har varit stora förberedelser inför SN-bollen.
– Mellanstadiet har mött varandra och lågstadiet har mött varandra och så har vi tränat inför SN-bollen.
Totalt har 130 av skolans elever, från klass ett till sex, varit involverade i en lång cup, med match nästan varje dag under fyra och en halv veckas tid på det ganska nylagda konstgräset.
Vad är det roligaste med SN-bollen?
– Att man får spela fotboll med sina kompisar, säger Theo.
Just den här onsdagen har Theo och hans skolkamrater besök från Nyköpings BIS, närmare bestämt mittbackarna Andrew Jean-Baptiste och Ishmael Koroma.
– Jag har sett dem på Rosvalla någon gång. De är lite roliga ibland...
Både "Bap" och "Ish" ger sig med i matchen här på konstgräset med liv och lust. Det är inte tal om att flytta på sig för att några av framtidens stjärnor ska få göra mål.
– De här kidsen springer ju mer än vissa lag vi mött. Vem vet, vi kan ha en blivande stjärna här ibland oss i dag utan att veta om det, funderade Jean-Baptiste.
Han och Koroma tänkte tillbaka på sina egna skolår. Koroma är från Sierra Leone, medan Andrew trots att han är landslagsman för Haiti kommer från Long Island utanför New York.
– Jag var bäst på fotboll i min skola. Det var viktigt också att skryta om vilken stad och vilket lag som var bäst från Long Island. Sedan när vi mötte lag från stan, som Queens och Brooklyn där det finns många invandrare från till exempel Sydamerika, så blev det tuffare.
Koroma minns skoltiden som skön.
– Sedan skiljer det sig mycket mot Sverige och andra länder i Europa, här finns annat utbildningssystem. Och på rasterna finns också andra förutsättningar, vi spelade på sånt underlag, säger Koroma och pekar först mot ett sandigt grusområde utanför konstgräsarenan och sedan drar han upp sina byxben som ett bevis på alla timmar han spelat på sämre underlag än sådant vid Bryngelstorpskolan.
De konstaterar att i afrikanska länder älskar man fotbollen mer än vad som är faktumet i USA, där andra sporter är större.
– Vi hade också ganska begränsade resurser för fotboll. Spelarna här är lyckligt lottade, det finns såna här planer på skolor och vid vart och vartannat lägenhetskomplex. Jag hoppas att de utnyttjar det på rätt sätt och uppskattar det de har, att de inte inser att det är "normalt", säger Jean-Baptiste.
Bissarnas A-lag ska också spela till helgen, en bortamatch i Luleå. Men efter avslutad lördagsträning ska spelarna agera domare i matcherna.
– Det ska bli roligt, säger Koroma och får intyga för Jean-Baptiste att det ska spelas utomhus.
– Men ska jag vara domare, så måste jag veta vad jag ska blåsa för. Jag kan gå på linjen i stället. "Inkast, hörna, sluta, snälla!", skojar Jean-Baptiste om några av de svenska ord han snappat upp.
Roligt med SN-bollen, på och utanför planen, vad det verkar.