Alla vardagar innehåller mycket träning och han låter numera PRECIS som innan hjärnblödningen.
– Kul att höra, ja det känns allt bättre, säger Skoglund.
En del av drivkraften till den ambitiösa träningen är att det finns en comebackdröm där någonstans långt framme i tiden. I en DN-artikel nyligen reagerade Yelverton Tegner, professor och idrottsläkare som är specialist på slag mot huvudet, starkt på detta.
– Har man haft en hjärnblödning, på grund av det här, ska man inte hålla på med en kontaktidrott som boxning. Han kan dö. Han kan få en ny smäll, så i min värld finns inte fortsatt karriär, sa Yelverton Tegner till DN.
Men Skoglund är fortsatt bergfast i rätten att ta sina egna beslut.
– Det är ingen nyhet att det är farligt att slå på varandra. Det är en farlig sport, men den är tillåten. Det som är nytt är att även hjärnceller återbildas så det råder ju ingen tvekan om att man KAN blir återställd efter en sådan här skada. Det kommer att ta tid. Vi får se vilken ålder jag är i och vilken kämpaglöd jag har den dagen som jag känner mig helt frisk...
– Jag kan tycka att vuxna människor måste få fatta sina egna beslut, bara man får all information.
Läkarna har bara gjort en mycket tidig magnetröntgen av det skadade området i hjärnan efter operationen i december förra året.
– Då konstaterades bara att blödningen är läkt och att vissa hjärnceller fortfarande var döda. Mer gör man inte, men jag kommer för egen del se till att uppföljande magnetröntgen tas.
Är du mentalt inställd på comeback så fort du eventuellt friskförklaras?
– Vi får se, men jag vill inte tro på att något är omöjligt.
Det har gått några veckor sedan Erik Skoglunds motståndare i kvartsfinalen av World boxing super series, Callum Smith, knockade motståndaren George Groves – och tog över de tyngsta världsmästarbältena i supermellanvikt.
– Frågetecknet för mig var bara i vilken rond som det skulle ta slut. Sedan kanske det såg lite jämnt ut i början, men Callum gick ju bara och väntade.
Smith blev bara utmanad en gång fram till WBSS-titeln och det var i kvartsfinalen hemma i sin egen kula Echo arena mot en boxare mot Nyköping som körde över honom i femte ronden men blev lite för passiv i sjätte och kunde summera en jämn match där flera bedömare utanför England tyckte att Skoglund borde ha vunnit.
– Jag har ju visat att jag var Smiths tuffaste motståndare i alla fall – alla de andra röjdes ju åt sidan betydligt lättare än jag. Om jag träffar Callums tränare någon gång ska jag fråga hur han kunde välja mig – det hade ju varit bättre om vi hade stått i finalen. Då hade jag varit över 50 miljoner kronor rikare också...
Du grämer dig fortfarande rätt mycket över den där matchen va?
– Ja, det kommer jag nog aldrig sluta göra. Hade jag fått göra om den där matchen så hade jag stoppat honom. Det är jag helt säker på.
I helgen är det dags för Anthony Yigit att som andre svensk gå in i en WBSS-kvartsfinal.
Har han en rimlig chans mot Ivan Baranchy?
– Han är i en liknande situation som jag: en fruktansvärt tuff förstamatch. Men vinner Anthony den så vinner han hela skiten. Och jag håller inte med dem som säger att Baranchy skulle vara någon jättefavorit. Anthony har snarast bevisat mera i proffsringen men är mycket mera ojämn än Baranchy, som man vet på förhand vad han kommer leverera – inga konstigheter.
Vad blir nyckeln för svensk seger?
– Det räcker att välja fel taktik eller inte vara helt på topp så skulle Anthony åka på hur mycket stryk som helst. Men Anthony är lite som jag; möter man någon bra så sträcker man på sig. Väljer han bara rätt taktik och boxas bra så har han klar chans på den här killen.
Du har inte funderat på att bli tränare själv – det finns ju få som har sådan koll på taktiska detaljer?
– Det är få boxare som är tillräckligt seriösa för att jag skulle vilja jobba med dem. Det är få som skulle vilja bita ihop på samma sätt som jag vill och åsidosätta ALLT för boxningen. Nej, jag skulle nog bara bli besviken...men visst, skulle man få jobba med rätt person, få välja själv – då skulle det kunna vara hur kul som helst.