Replik på Olof Jonmyrens ledare ”Folkbildningen ska hålla gränsen”.
I din ledare för drygt en månad sedan, 9 mars, krävde du att ”Folkbildningen ska hålla gränsen”. Läsaren leds att tro att Ibn Rushd är organisationen med de extrema muslimerna, organisationen som inte värnar demokratins värdegrund, som predikar kvinnors underordning, som driver ringaktande budskap om etniciteter, sexuella läggningar eller hudfärger.
Och sedan passar du på att peka finger åt hela folkbildningen.
Folkbildningen fyller i år 150 år. De flesta studieförbund har funnits länge. Ibn Rushd bildades dock så sent som 2001 och från och med 2008 blev det ett statsbidragsberättigat studieförbund. Precis som de flesta organisationer har det funnits barnsjukdomar och visst kan enstaka individer uttryckt icke-demokratiska åsikter. Deras åsikter står dock varken för studieförbundet Ibn Rushd eller för folkbildningen i stort.
Ibn Rushd är öppet för alla, troende som icke-troende och de som har en annan tro än islam, och har verksamheter över hela Sverige. Organisationen strävar efter att vara en aktör i det demokratiska samhällsbygget i Sverige och vill vara med och bygga upp ett rättvist samhälle med ett tydligt fokus på mänskliga rättigheter och mot rasism som drabbar alla minoriteter och marginaliserade grupper. Ibn Rushd vill skapa större förståelse, respekt och tolerans människor emellan genom kultur- och bildningsinsatser.
Organisationen utbildar nyanlända i det svenska språket, genomför motiverande studiecirklar för utrikesfödda kvinnor som varken arbetar eller studerar i syfte att de ska påbörja studier, håller kurser för imamer om svensk sociallagstiftning och tar fram studiematerial om hur man förebygger extremism. För att ta några exempel.
Folkbildningsrådet som har myndighetsansvar för svensk folkbildning, det vill säga folkhögskolor och studieförbund, fördelar och följer upp statsbidrag genom verksamhetsstatistik, granskning av statsbidragsvillkorade handlingar, rimlighetsbedömningar och lokala och centrala uppföljningsbesök hos studieförbunden.
Vid en snabbsökning på nätet har organisationen anklagats för bidragsfusk bland annat vid köp av och investeringar i kursgården Granhedsgården utanför Katrineholm, där Ibn Rushd äger 50 procent av aktierna. Andra vill koppla ihop studieförbundet med islamistisk konspiration och Muslimska brödraskapet. Åter andra har anklagat organisationen för antisemitism. Inga av dessa anklagelser har dock kunnat beläggas.
Är det måhända detta som gör organisationen kontroversiell i dina ögon? Någonstans andas att organisationen har en dold agenda. Extremister och fundamentalister ställs mot “moderata” muslimer.
Som läsare hade vi gärna velat veta hur du kommit fram till att studieförbundet Ibn Rushd är kontroversiellt? Och hur du kopplar detta till folkbildningen? Och har du besökt sidan Islamofobi.se för att själv se vad det kontroversiella består i? Inte i en enda rad anger du vad du bygger din argumentation på.
Vi läser annars dina ledare med stort intresse och de är ofta mycket läsvärda och kloka. Denna gång gjorde du oss dock besvikna.
Anne-Marie Karlsson
rektor, Nyköpings folkhögskola
Svar: Ja, jag borde ha exemplifierat. ”Den islamistiska rörelsen är i min erfarenhet inte särskilt stor. Däremot är den är välorganiserad och politiskt aktiv”, skrev debattören Nalin Pekgul i Fokus (31/3-17) och pekade bland annat på Ibn Rushd. Kopplingar mellan detta studieförbund och Muslimska brödraskapet gjordes senast av forskaren Aje Carlbom, Malmö högskola, i en rapport som släpptes i mars via Myndigheten för säkerhet och beredskap. Den framstående terrorforskaren Magnus Ranstorp har återkommande lyft fram Ibn Rushd som del i ett nätverk i islamismens närhet. Folkbildningen har all anledning att lyssna.
Olof Jonmyren
politisk redaktör