Deras extranummer grep mig allra mest

Tänk så det kan vara märkligt ibland. Här har vi en ännu ung sopran som håller på att erövra den stora världen tillsammans med en av Sveriges bästa gitarrister. Kyrkan är fullsatt och januarimörkret hålls borta med hundratals brinnande ljus. Stämningen är högtidlig, förväntansfull.

Sopranen Susanna Andersson och gitarristen Jakob Henriques sjöng och spelade i Gryts kyrka i går kväll.

Sopranen Susanna Andersson och gitarristen Jakob Henriques sjöng och spelade i Gryts kyrka i går kväll.

Foto:

Övrigt2018-01-04 15:09

Några toner bara från Jakob Henriques gitarr, och den fyller hela kyrkan. Några toner från Susanna Andersson, och öronen blir alldeles lyckliga.

Två timmar senare är konsertprogrammet slut. Applåder. De kommer in igen. Det blir ett extranummer. Ni har hört det alla, säger hon.

Och så kommer det allra mest ljuvliga. Som en sträng på gitarren. Med sång till och ett så känsligt samarbete att det går rakt in i hjärtat. Hon sjunger enkelt och som om det inte vore någon konst alls att reducera uttryck och volym och ändå nå fram. Kärleksvals brukar den kallas. Och den behövs i vår tid. På bröllop men också i vardagen.

Från första delen vill jag ta fram de fem sångerna av John W Duarte. Han skrev dem i original för röst och gitarr och och kallade dem för Quiet Songs. Ändå chockade han i de två första en hel del med så oväntade tonsteg, jag nästan åt det atonala. Det handlade då om liv och död, tystnad, lite skräck, men öppnade sig sedan för kärlek och natur och med en enklare koralartad sång. Måste återupptäckas, denna okända tonsättare, för mig i vart fall.

Mer allvar kom med Schuberts Litanei och Ave Maria men också med den olyckliga Gretchen vid spinnrocken. Gitarren klarade fint av att ge illusion av hennes monotona arbete. Där kom också i sången mycket av den operamässiga sidan hos Susanna Andersson, som annars anpassat sitt urval efter kyrkorummet.

Jakob Henriques gjorde något mycket fint när han lyfte fram den okände Johann K Mertz med två sologitarrstycken, ett elegiskt och ett mer virtuost med variationer som en ungersk fantasi.

Efter paus fick båda två ta fram ett mer sydländskt temperament.

Sångrösten var först en vokalis utan ord i Villa Lobos Bachianas Brasileiras nummer 5 men fick sedan expandera.

Jakob Henriques gav så luft åt två Segovia-favoriter i form av egna arrangemang av Albeniz båda slagnummer Granada och Asturias, båda två mer inåtvända än vanligt och den sista mycket lugnare.

Härligt var det att se och höra dem ta fram sju olika spanska temperament i sångerna av Manuel de Falla. Mycket bra när man är svensk dessutom.

Trettonhelgskonsert

Sång: Susanna Andersson

Gitarr: Jakob Henriques

Gryts kyrka

Arr: Musik i Gryt

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!