Det finns inget så bittert som det som det svenska landslaget råkade ut för mot Tyskland. Även fast jag direkt när Durmaz gjort sin krokning och domaren blåst ojat för mig själv: ”det är ju ett jättebra läge” så blir man helt tom när skottet går in.
Jag var tvungen att låta natten gå innan jag satte mig vid tangenterna och knattrade ner denna kommentar. Ändå är det fortfarande massor av tankar som snurrar runt matchen. Det är helt enkelt tungt även dagen efter.
Fast det går ju inte att säga annat än att den tyska segern med tanke på sitt stora övertag var helt rättvis. Vi var ordentligt tillbakatryckta matchen igenom.
Men då kommer man genast ändå in på den straffsituationen när Marcus Berg kapas av Boateng. Varför gjordes ingen videobedömning? Var verkligen domaren så nära situationen att han omedelbart kunde avfärda situationen som korrekt? Den svenska spelvändningen efter tyskt schabbel på mittplan gick väldigt fort.
Fast kanske ska jag inte klaga. Har tyckt mig se att många domare i mästerskapet överlåtit väldigt mycket till VAR istället för att döma själva. Alltför mycket i mina ögon.
Förbundskapten Janne Andersson konstaterade på Radiosporten efteråt att Sverige inte hade några marginaler med sig i matchen. Och att man måste ha det mot ett så bra motstånd. Med straff hade det blivit en annan matchbild menade Andersson.
I det sammanhanget kan man ju ändå påpeka att vi i alla fall tog ledningen, matchbilden blev ändå till inledande svensk favör. Att inte få straff med sig där är obegripligt och väldigt väldigt besvärande för Fifa med tanke på att VAR kom till för att inte sådana felbeslut skulle minimeras.
Då kan man ju också dra upp att Thomas Müller också undgår bestraffning när han sliter och drar i Emil Forsbergs axel och tröja under ett genombrott strax innan straffsituationen. Även det en allvarlig förseelse med tanke på läget.
För att väga tillbaka lite av dessa omarginaler (om ni förstår vad jag menar) så kan man inte annat än konstatera att det strålande svenska försvarsagerandet tog så på krafterna att när vi blev en man mer hade vi inte ork att utnyttja detta och förändra matchbilden. Den tyska maskinen malde vidare som om ingenting hade hänt.
Sedan måste man också konstatera att de svenska bytena inte blev lyckade. In kom spelare alldeles för inriktade på att försöka göra skillnad istället för att gå in i det kollektiva agerandet och spela enkelt. Man kan se det som lite av baksidan med den kontinuitet förbundskapten Janne Andersson eftersträvar med sin startelva.
Så ett oavgjort resultat som hade betytt att Mexiko varit klart och kunnat vila spelare inför åttondelen och Sverige ”bara” hade behövt få kryss med sig så måste vi nu upp ur skyttegravarna och vinna matchen. Våra motståndare kan ligga försvara sig och kontra något de var skickliga på i Tysklandsmatchen. Nu räcker det i alla fall med uddamålsseger vilket ju ändå gör det överkomligt. En boll ska vi kunna toffla dit.
Till sist en detalj till jag måste ta upp och undra över. Vart hittades fem tilläggsminuter? Missade jag händelser under andra halvlek?