Repetitionerna av Nymos uppsättning av musikalen West side story har börjat på allvar.
‒Det känns att det är på riktigt nu. Det blir påtagligt när man går direkt hit efter jobbet, men den tiden lägger jag gärna ner, säger Emma-Linnéa Jortikka när vi träffas i Nymos lokaler i Bryggeriet i Nyköping.
Snart är det premiär för Nymos uppsättning av den världskända musikalen West side story och Emma-Linnéa spelar en av huvudrollerna, Maria som är med i gänget Sharks, rivaler till gänget Jets. En Romeo och Julia-historia som ursprungligen gestaltats genom gängmedlemmar i 1950-talets New York, men nu fått en uppdatering.
Att hon skulle få sin första huvudroll just nu hade hon inte ens kunnat drömma om – speciellt som hon är ett nytt ansikte för Nyköpings musikal- och operettsällskap.
‒När jag gick på audition hoppades jag bara att jag skulle få en roll överhuvud taget, kanske en liten statistroll. När producenten Henrik Lundh ringde mig så trodde jag inte att jag hört rätt när jag lagt på luren, utan fick ringa regissören och fråga om det verkligen stämde.
Men egentligen började allt ett år tidigare. Emma-Linnéa gick och såg Nymos version av musikalen Annie och det var då hon bestämde sig för att gå på audition vid nästa tillfälle.
Helt okänd är hon inte för publiken i östra Sörmland. I somras var hon en av tre skådespelare som gav liv åt det historiska Nyköping under stadsvandringarna. I december spelade hon Fattighjonens jul med Nyköpings teater.
‒Sedan är jag med i gruppen ”Tänt var det här” där jag blåser eld. Vi sätter upp shower tillsammans.
Det är ingen tillfällighet att hon sökt sig till skådespeleriet.
‒Det är helt klart en dröm att få syssla med skådespeleri. Jag tror alltid att det kommer att vara en stor del av mitt liv, oavsett om jag kommer kunna leva på det eller inte. Jag får se vad jag får för respons efter de här föreställningarna, säger hon.
‒Helt ärligt så älskar jag den här atmosfären. Allt från att folk slänger i sig mat på två minuter mellan scenerna till allt runt omkring. Det är så mycket mer än att bara stå på scen. Det blir så påtagligt, man blir en familj, förklarar hon magin med teater.