SN tog en pratstund med Lasse, vars blogg ni hittar via den här länken!
Hej, du syns väldigt ofta ute på våra lokala sportarenor med en kamera i handen, men du gillar att skriva också va?
– För mig har sportfotografering med åren blivit en passion men det skrivna ordet har också en given plats hos mig. Genom mitt bloggande de senaste åren har jag tagit chansen att uttrycka mig, både i bild och text. Om jag hittills haft något av verkligt värde att berätta är kanske tveksamt men upp till andra att bedöma… Det är hur som helst en lockelse jag inte kan värja mig från.
Du gillar väl att hitta ditt eget perspektiv även i dina bilder – vilket namnet på bloggen antyder?
– Hur sport och idrottsprestationer uppfattas är många gånger oerhört subjektivt. Självklart är antal mål, sekunder eller meter absoluta sanningar och leder fram till resultat med vinnare och förlorare. Sport väcker engagemang och starka känslor och på det lokala idrottsplanet har jag fått kryssa mig fram försiktigt när prestationer ska beskrivas i bloggform.
– Det jag uppfattar och sedan beskriver med text och bild behöver inte nödvändigtvis stämma överens med hur andra på arenan upplevt det som utspelat sig framför våra ögon. Att jag betonar att det är mitt perspektiv är en gardering men också en vink till den som tar del av materialet att det finns fler betraktningsvinklar. Extra nöjd är jag om bilderna tar fram mer än det uppenbara och lyfter fram personen bakom idrottsfasaden.
Från början handlade ditt bloggande bara om damfotboll, är det ett ämne som fortfarande ligger dig varmt om hjärtat?
– Damfotbollen finns med mig hela tiden. Jag vurmar för den, lyfter mer än gärna fram den och lider då den utsätts för allehanda angrepp och fördomar. Flick- och damfotboll måste få utövas och bedömas utifrån tjejernas förutsättningar och egna villkor, inte följa den manliga normen. Det ligger mer än bara fotboll i potten, det handlar tyvärr fortfarande om ingrodda mönster i ett ännu inte jämställt samhälle.
Hur många timmar i veckan ägnar du dig åt det här fritidsintresset?
– Att fota och blogga om sport har sedan 2011 tagit en hel del av min fritid. Det går naturligtvis i vågor men jag har i snitt bevakat åtminstone en match eller tävling i veckan. En fotbollsmatch tar inte en evighet att bevaka men utöver de 90 minuterna plus restid är det kanske 6–8 timmars efterarbete innan bilderna är redigerade och en bloggtext finns publicerad. En förstående omgivning med enormt tålamod är vad jag har att tacka eftersom denna hobby kunnat fortgå. För att spara tid har jag emellanåt funderat på att minska antalet bilder efter ett tävlingstillfälle – det kanske inte måste vara 100 bilder efter en fotbollsmatch i bildgalleriet…
Vad gör du annars?
– Jag bor i Stigtomta sedan 1993 och det innebär att det finns både ett hus och en trädgård som borde få mer omtanke. Mycket av min lediga tid går till ledarskapet inom idrottsrörelsen där jag i ett par omgångar är eller varit ledare i flickfotbollssammanhang. Med fyra döttrar har det blivit så att jag hängt på den verksamhet som Stigtomta IF erbjudit. Jag får passa på att tacka min mångåriga ledarkollega Kjell Larsson för det smittsamma engagemang han sprider runt omkring sig. Vi är ännu en gång på samma tåg när vi tillsammans med fem andra ledarkollegor lotsar en härlig grupp tjejer födda 2002–2004 i fotbollens underbara värld.
– Dagtid på vardagarna har jag precis bytt jobb då jag lämnat en 32 år lång anställning på Lundbergs Produkter AB (på väg bort från Skavsta och Nyköping) för att istället lägga min kraft på att koordinera insatserna för IT-tekniker hos Datarådgivarna. Det är nytt och oprövat för mig och jag inser att mycket energi går åt för att lära in ett nytt yrke.
– Jag brukar i sammanhanget nämna att jag åtminstone någon gång om året försöker hinna med favoritsysselsättningen; flugfiske.
Du brukar också hitta evenemang som inte så ofta är besökta av media, vad har du fått för respons genom åren?
– Redan när jag började blogga om den lokala damfotbollen 2011 möttes jag av uppmuntrande ord och tillrop. Många gånger berodde det på att jag lät alla, oavsett om de spelade i områdets lägsta eller högsta serie, få plats och utrymme. Det finns något speciellt med breddidrott som jag tilltalas av.
– Inom motorsporten är folkrace förmodligen den charmigaste och den som omgärdas av den skönaste inställningen, mycket tack vare sin tillgänglighet för gemene man. När jag i våras ägnade regionens duktiga cheerleaders extra uppmärksamhet gav det väldigt stora ringar på vattnet för en sport som förtvivlat kämpar för att komma in under Riksidrottsförbundets paraply. Likaså har intresset varit otroligt stort då jag riktat kameran mot landets dynamiska skyttar som tävlat i Nyköpingstrakten.
Är det den som driver dig att fortsätta med ditt bildbloggande?
– Det är inget att sticka under stol med att positiv feedback, kommentarer och uppmärksamhet av bilderna är starkt bidragande till mitt outtröttliga bloggande. Samtidigt brinner jag fortfarande för att ge fler uppmärksamhet. I kombination med en stor portion nyfikenhet finns det mycket, mycket material kvar som väntar på att bli inhämtat. Dessutom väntar jag tålmodigt på att ta den ”perfekta” sportbilden. Tills den är tagen fortsätter jag att jaga!