De sista dagarna förra året ramlade det in diverse sammanställningar från året som gått.
En av dessa var vilka sorters pizzor som flitigast beställs från våra pizzerior och det konstaterades att vesuvio gått om kebabpizza i tabellen.
Diskussioner uppstod och enligt en del debattörer på jobbet påstods det att redaktör Langbrandt lär vara en av få svenskar som aldrig beställt en kebabpizza.
Kebab. Pizza. Ska sådana saker verkligen blandas egentligen? I mina ögon låter det som ett otyg. Ett svenskt, veligt, otyg när man inte kan bestämma sig.
Lite som när Gösta Ekman inte kunde bestämma sig för Aftonbladet eller Expressen.
Eller som scenen från Fem myror är fler än fyra elefanter, där Brasse Brännström gör sockerkaka med varmkorv i.
Bara för att två saker var för sig är gott, betyder inte att det är gott eller vettigt som kombination.
Men så finns det ju de som ska beställa någon specialare, som inte finns på menyn, och ber mig ringa och beställa. Då konstaterar jag mest att "det där får du beställa själv, ska du krångla blir det bara pinsamt". För egen del går jag på det som finns på menyn, men gärna så konstigt som möjligt.
Nytt år, nya löften. Själv sade jag upp mitt gymkort och gick mot strömmen, nästan som vanligt.
Hur nyttigt började ditt 2018?