Idrotten kan vara bitter och grym.
Fråga Trosa Edanös innebandylag.
Det kanske inte är så mycket att säga om en förlust mot tabellfyran när man själva ligger sist utan poäng. Men om man tittar på hur det gick till så var det oerhört tungt.
Allt började ju så bra. Precis som i förra matchen gick hemmalaget tidigt och snabbt fram till 2–0-ledning, öste på och hade bud på mer. Men en turlig reducering tog Linköping in i matchen. Lagen kom sedan att följas åt, men hela tiden med Trosa Edanö i förarsätet.
— Men vi har svårt att hålla tätt så fort vi gjort ett mål, konstaterade hemmatränaren Thomas Thorn.
Mycket riktigt var det så i den sista perioden. Så fort Trosa Edanö hade tagit ledningen dröjde det oftast bara en minut innan kvitteringen kommit.
Men så när Gustaf Sandberg satt sitt andra skott i krysset på kort tid och tiden gick kändes en seger, eller åtminstone poäng, nära. I stället tog bortalaget timeout och snart hittade domarparet en utvisning på hemmamålvakten Rasmus Ekström. Och precis när hemmalaget skulle bli fulltaligt kom kvitteringen.
Avgörandet kom som en kanon, i vänstra krysset bakom Ekström. Tiden? 19.46 in i den tredje perioden. Ett mål hemmalaget bjöd på med ett mycket slarvigt uppspel mitt i banan.
— Vi har inte råd att spela bort bollen så. Visst, vi spelade bra anfallsspel, men det är i försvaret vi brister. Vi ser tecken på att vi tagit steg framåt, för utan slarvet var vi bättre än de som ligger fyra i tabellen. Jag sa precis före slutet att vi skulle ta vara på poängen, snarare än gå för seger, sa Thomas Thorn.
Gustaf Sandberg personifierar hemmalaget som lagkapten. Hårt jobb, småtufft spel och ofta snygga saker framåt, om än små marginaler bakåt. Han belönades med pris för matchens lirare, men hade givetvis svårt att glädjas efteråt.
— I dag var vi verkligen värda mer än en förlust. Vi ledde med 2–0, sköt i stolpe och ribba, och förde det mesta av spelet. Hade vi haft självförtroendet hade vi fixat det, men det där lilla sista saknas, konstaterade Sandberg.