Men Hanna Öbergs uppvisning under distansmomentet i skidskyttet är det största som jag sett levereras från en svensk i ett olympiskt vinterspel. Jag menar: hon är 22 år och tar sin första internationella seniorseger.
Okej, jag vet, vi har haft giganter i skidåkning och ännu mäktigare uppgörelser. Ta bara när Thomas Wassberg slog Gunde Svan i Sarajevo 1984.
Jag fanns själv med i norska tidningen VG:s längsta debattråd genom tiderna när Marcus Hellner vann en sjukt tajt uppgörelse på herrarnas skiathlon i Vancouver.
Jag trodde ju på medaljchans efter att Öberg har haft stolpe ut i det usla vädret. Men inte att hon även skulle palla det sista ståendeskyttet utan med en bom kunna slåss om ett brons.
Nu var det som Hanna Öberg själv sa i den första intervjun efteråt nu när förhållandena var rättvisa och hon fick en fin träffbild med marginal från sin första liggandeserie utlevererad till spåret: ”Jag kände att jag kommer sätta ståendeskotten också…”
En abnormt skidskyttededikerad tysk tränare från Ruhpolding där sporten är som störst har skapat två unga världsstjärnor – både på herr- och damsidan – och två fantastiska lag. Wolfgang Pichler är på samma gång stenhård som han gör allt för sina adepter. Men Pichler är långt ifrån hela förklaringen.
Vi ska först och främst addera talang. Hanna Öberg föddes till skidskytt och enligt föräldrarna visat järnvilja sedan barnsben. När det blev mera allvar har hon via guld på junior-VM gett skidskyttet ALLT för att kunna vara bäst i ett OS för tidigt. Vi plussar på grymma skidor från ett taggat vallateam och så lagkänslan från ett gäng som bor ihop i Östersund där det finns miltals med elljusspår och konstsnö kring skidskyttestadion. Öberg lämnade sitt Piteå för det som håller på att bli ett svenskt Ruhpolding.
Jag har aldrig sett en sådan individuell prestation som har följts av en så genuin glädje från precis hela laget. Den där lagkänslan är ju helt fantastisk. Jag blir rörd av att det finns så mycket glädje även från ett par tjejer som med stolpe in hade varit med och nosat på medalj:
”Vad gör du Hanna! Du vinner ju!”
Mm, vilken fantastisk tv-sport skidskytte är när vi plötsligt har både individuella och lag som jagar medaljer igen.
Vilken fantastisk tv-morgon!
Då har jag inte ens nämnt Charlotte Kallas OS-silver på tio kilometer fri stil, hennes favoritdistans även om jag trodde att chansen att dominera skiathlonloppet var ännu större.
Om Hanna Öbergs guld subjektivt är den största grejen när det gäller individuella saker i vinter-OS för mig så är givetvis Charlotte Kallas totala OS-medaljskörd mera objektivt det största på damsidan – och då räknar vi in sommarspelen också.
Denna torsdagsmorgon svensk tid hade Sverige ett ess i leken medan Norge hade råd att se ett par misslyckas nu när Ragnhild Haga hade en dag när hon flög fram på andra varvet.
Med Hanna Öberg var det snarare så att hon helt enkelt var mest komplett och plötsligt är världens bästa distansskytt.
Visst före detta ryskan och numera slovakiskan Anastasija Kuzmina chansade på att köra max från start i skidåkningen, men det gäller att få de där 20 plåtbitarna att falla också.
Laura Dahlmeier sköt bra men med en bom räckte den tyska världsstjärnan inte till.
Frågan är om inte svenska damerna i skidskytte har lika stora chanser som skiddamerna nu i stafetterna.
Det ska bli sjukt roligt att se om Sverige kan matcha storfavoriterna från Tyskland respektive Norge.
Tänk er om Öberg får gå ut inom halvminuten från Dahlmeier och… vilka skidtjejer vi har!