Nu är det både fördelar och nackdelar med att finnas med i det gigantiska skyltfönstret.
– Visst är det i grunden jättekul att få med en häst elitloppsdagen. Men jag är inte så sugen på det egentligen. Det körs onödigt fort den helgen – och man vill ju ha en fräsch häst.
Klassen som The Lucky One håller redan är ungefär en var tionde år för en liten uppfödare som Dick.
Efter en vinstperiod med tre segrar tidigt i vintras, hade lite stolpe ut men nu har vunnit de två senaste.
– Sedan fick han ett dåligt spår i ett lopp, lite tråkigt läge i ett V75-lopp i Eskilstuna, så var det den enda gången han har galopperat i ett större lopp.
”Nere i källaren” som den rutinerade 59-åringen som är såväl uppfödare, professionell tränare och kusk krasst uttrycker saken.
– Men då gäller det att skutta upp därifrån och nu är det två raka segrar. Det är inga jättestora lopp med höga prissummor, utan snarare sättet som han vann på...
Start med 20 meter att springa in, upp i ledning, dämpa sig näst sista och så 1.10,5 sista 500 meterna.
– Och så satt han bara så här – och då får man ju gåshud, säger Dick, visar en tillbakalutad kusk – och brister ut i ett skönt belåtet skratt.
Han är lika med Ulf Ohlsson, som är en av de svenska kuskar som kör mest. Det var långtifrån säkert men nu blev Ohlsson ledig även till söndagens lopp.
– Visst är det tufft motstånd – men vi fick ett bra spår.
Utvecklingskurvan ser verkligen lovande ut just nu.
– Ja, jag tycker att han går framåt. Det har varit en växel till som har trillat i de senaste starterna, först Gävle och sedan Solvalla senast.
När är oftast en travhäst som bäst?
– Det varierar men sexårsåldern kan man väl säga generellt sett, fem–sex. I USA exempelvis kör man hästarna tidigare och hårdare och håller de inte lika länge som tävlingshäst.
Dick gör allt från att träna till att sko sina hästar. Båda detaljerna är högst individuella där det ofta är rejält tunna dojor när det ska tävlas.
– Tack vare att jag har en så liten rörelse så kan man göra så. När jag gör snabbjobben här nere på en raka på 700 meter kör jag snabbt åt ena hållet och lugnt tillbaka. Hästarna går ofta på samma tider – men jag känner av lite hur många rundor den ska göra lite beroende på hur den känns och hur länge sedan det var den startade och lite sådant.
– Yngre hästar kör jag lite på rundbana, Sundbyholm har ju provlopp på torsdagar – men den här behöver inte sådant längre. Han tränar bara här.
Efter ett lopp är det ungefär samma procedur. Dick använder sin rutin och miljö för att inte hästarna ska bli övertränade.
– Mina hästar går i hagen hela dagarna, vilket ofta utrymmesmässigt inte går med en hingst när de har många hästar. The Lucky One till exempel fick vila helt fyra–fem dagar efter sitt senaste lopp. Sedan ett långsamt jobb, han lufsar i skogen en tre kvart.
Lite mental träning för egen del blir det och det finns andra tränare att bolla idéer och bekymmer med.
– Man måste hela tiden vara lite nyfiken på saker och ting – samtidigt som man måste tro på det man gör själv. Jag har ju inte alls samma förutsättningar som en stortränare som har en uppsjö av ettåringar där några måste bli bra. Jag kanske har tre och där det är ett direkt misslyckande om det inte blir tävlingshäst av alla.
Det finns dubbla skäl att hyra in en kusk på söndag.
– Kommer det en lantis som jag i ett lite större lopp så trycker man ofta till. De kan tänka, han är rädd om hästen, han släpper av. Uffe Ohlsson kör kanske 2 000 lopp om året – mest av alla i landet – medan jag kör 100. Då är det klart att det blir skillnad. The Lucky Ones äldre bror (Pyrolator) har gått bra ihop med Torbjörn Jansson medan det var ankare direkt när jag startade honom senast.
– Jag kör ju mycket hellre själv än står bredvid och är nervös
– men man måste ju göra det som är bäst för varje häst.
Det är också ett lotteri att få sin önskekusk:
– Förr snackade man ofta ihop sig med en kusk. Nu sätter man oftast bara upp hästen till start och har en turordning som man önskar kusk om man inte kör själv. Allt går via datorn.
På Solvalla vann Dick på lotteriet då The Lucky One och Uffe Ohlsson tycks ha hittat kemin.
Och visst känns hästen extremt atletisk från hagen för att SN ska få lite bilder märks samspelet mellan tränare och häst.
– Han brukar knapra lite väl hårt på fingrarna, ha ha.
– Men annars är han schysst.
Frågan är om det kan bli de allra största loppen för The Lucky One.
– Det känns inte realistiskt att hoppas på. Jag är fullt nöjd om det blir en hygglig häst. Man brukar säga att om en häst kan vinna en ”femhundring” kan den vinna en miljon.
Men den har väl rätt stor potential?
– Ja visst, det är klart, när den kan slå om till de här tiderna sista varvet så kan han förstås utvecklas ett tag till…