Emil Persson hade sedan länge fått lov att vara bortrest. I målet startade blott 17-årige talangen Tobias Sörberg och han gjorde det bra; sju räddningar innan pausvilan varav flera tidiga. Trots det stod bortalaget och tittade på när Norrköping lättvindigt skaffade sig en jätteledning.
– Han gjorde det bra i målet och fick ju till och med komma åt och klistra några bollar. Jag vet inte vad man ska säga. Alla var tända innan, de höll sig lugna och det kändes som att de gjorde sitt yttersta i försvarsspelet, säger Stefan Germerud direkt efteråt 24–35-förlusten.
IFK-tränaren blev överraskad av två saker.
– Ja, vi hade svårt med deras utgrupperade 3–3-försvarsspel som de oftast fick spela det där lilla, lilla tuffare än vanligt...och så tror jag att Norrköping gjorde sin bästa match för året.
När IFK Nyköpings nio-metersuppställning drällde och gav bort ett antal kontringslägen såg det ut att springa i väg redan från början.
– Vi kom inte alls till på nio meter. Då var vi tvungna att hitta på andra saker – som att hitta in bakom genom instick till mittsexan eller att höger- och vänstersexan klev in. Vi försökte det mesta.
IFK fick ett tag lite bättre hugg bakåt just efter att store tidigare långtidsskadade Christopher Wålinder kom in på planen. För det var bättre ett tag upp till 9–6 och någon mer sådan tendens till kontakt fanns – Axel Eriksson från sin vänsterkant var den ende som kändes het.
– Ja, då kändes det som att vi var med igen . . .
. . . innan IFK släppte i väg hemmalaget till 17–10-ledning i pausvilan.
I andra den halvleken togs Axel lite hårdare, liksom Simon Skuthälla och då fanns det inget kvar för IFK att komma med. Vi fick se bra målvaktsspel i hemmalaget och öronbedövande primalskrik som ekade mellan de gamla röda tegelväggarna i Mässhallen på Himmelstalund.
Anton och Gustav Skogwik fick tillverka hela 19 mål för hemmalaget medan IFK till sist inte hade någon som visade vägen utan spred målskyttet.
– Så här många målskyttar är på ett sätt roligt. Men det visar ju också – och kanske framför allt – att ingen riktigt är DÄR, säger Germerud.
För exakt två månader sedan möttes lagen i Nyköping, då blev det en knapp hemmaseger i Rosvalla, 26–25.
Senast var det klang och jubel med storseger hemma mot Örebro i den gamla inpyrda Sporthallen där IFK brukar vara ruggigt svåra att slå. Det var IFK inte direkt på torsdagskvällen.
– Det känns faktiskt synd att vi inte kunde bjuda på en bättre handboll nu när ni hade åkt ner, säger Germerud med ett leende.
Vi vrider och vänder på händelserna en gång till innan SN:s utsända ger sig och travar mot bilen. Germerud får slutorden.
– Jag vet fortfarande inte om jag skulle ha hittat på något annat. De fick braka på med sin energi och då hade vi inget motmedel i dag., säger Germerud.