Efter att ha sett de två svenska sista träningsmatcherna inför VM kan man ta fram det positiva och konstatera att det inte kommer att bli lätt att göra mål på Sverige. I alla fall inte för Sydkorea eller Mexiko. Tyskland tror jag tyvärr kommer att hitta vägar genom försvarsgeneral Granqvists målskyddsbarriär i alla fall.
Så försvaret har vi satt till en tillräcklig nivå för att kunna avancera. Men den stora frågan är ändå sedan man sett svenskarna taffliga anfallsförsök i 0–0-träningsmatcherna är så klart: hur i helsefyr ska vi göra mål.
Det verkar ju inte som om någon frontlöpare har förmågan att ens tufjutta in bolluslingen. Visst, Markus Berg har i alla fall tidigare visat upp hyfsad målkänsla inne i straffområdet. Ola Toivonen, ja... nej... han har inte kvalitet som räcker till på denna nivå. Våra anfallsreserver är kopior av startduon.
För ett år sedan kändes det ändå lite hoppfullt med den svenska offensiven för vi hade ändå en kreatör i Emil Forsberg som hade förmåga att dyrka upp motståndarnas försvarsorganisation.
Under de sista träningsmatcherna visade Forsberg upp en förfärlig osynk mellan boll och fot. Vi får hoppas att det bara var effektiv maskering av form. För det såg inte bra ut alls. Kan det vara så att han lider av prestationsångest av att ha fått allt kreativt ansvar på sina axlar. När han sedan sett vår bleka forwardsuppsättning har krampsymptomen blivit akut.
Sedan är det också så att Forsberg senaste säsong i Leipzig inte alls varit lika framgångsrik som den innan.
Bara att hoppas att förbundskapten Janne Andersson även tar med Jimmy Durmaz från start mot Sydkorea. Då får Forsberg i alla fall lite avlastning.
Ur den aspekten kan jag inte begripa varför Ken Sema lämnades utanför truppen. I honom hade Sverige haft en perfekt inhoppare (i sämsta fall) som kunde göra det oberäkneliga.
Spelordningen i gruppen var också sämsta tänkbara. Det sämsta laget, Sydkorea, först när de är som piggast. Inte blev läget bättre av att Mexiko överraskande slog Tyskland i gruppens premiärmatch på söndagen. Nu har tyskarna kniven på strupen mot Sverige midsommarhelgen
Det kändes som att tyskarna kom till spel med alldeles för många mätta spelare. Khedira, Özil, Boateng och Müller fick inget vettigt uträttat alls. De var bleka. Kan tänka mig att Brandt, Reus, Rudiger, Gundogan och Goretzka som nu började på bänken startar mot Sverige.
Nyckeln blir första matchen om det överhuvud taget ska bli några roliga hoppfulla svenska VM-dagar framöver. Den stakar ut hela vägen. Bara att hoppas koreanerna spelar lite huvudlöst så vi kan straffa dem. Dröm 2–0 till Sverige. Det skulle ge massor av välbehövligt självförtroendet till Tysklandsmatchen.
Egentligen tror jag inte det hjälper. Mexikomatchen blir avgörande för Sverige. Och den klarar vi inte av att vinna. I ett drömscenario är Mexiko redan klara för åttondel när de möter Sverige. Då kanske man vilar några av de bättre spelarna i Sverigematchen. Men har resultatet ändå betydelse för om man ska komma etta eller tvåa i gruppen kommer Mexiko naturligtvis att gå för fullt även i tredje matchen. Grupptvåan möter nämligen med största säkerhet Brasilien i åttondelen. Det vill Mexiko undvika.
Fast som sagt: jag hoppas så att jag har fel. Tänk att få uppleva en ny svensk fotbollssommar som den 1994. Så häftigt det vore.