SMK Nyköpings Janne Pettersson hade bestämt sig för att försöka köra in en placering i totalen redan på lördagens första sträcka, Torntorp. Där var norske före detta världsstjärnan Petter Solberg snabbast och...Janne trea!
– Ja, jag har inte sett resultaten ännu men jag hörde det av några vänner. Och där stämde det mesta. Vi fick en bra start och började plocka sekunder på Daniel Wall som var den som vi hade chansen att plocka.
Egentligen var det där en fantastisk prestation med tanke på att det är långa stentuffa specialsträckor, ett urval av dem som WRC-världseliten kör, och assisterande föraren Lasse Andersson blev influensasjuk. Så Janne Petterssons brorsa Hasse, som egentligen hade en annan roll i teamet, fick hoppa in som kartläsare.
– Det gick ju bra ändå, men synd för Lasse för vi hade ju laddat länge för det här.
Sedan måste man förstås snacka den mest klassiska sträckan i Svenska rallyt, Vargåsen med jättelyftet Colins Crest.
– Den sträckan gick också bra. Den var egentligen odramatisk, även om vi hade några kantkänningar i de ibland hårda snövallarna. Man kan ju inte köra sönder bilen bara för att glädja publiken vid Colins crest men lite måste man ju showa – nu vet jag inte hur långt själva hoppet blev.
Sträckan utanför Hagfors lockar extremt stora publikmassor.
– Bitvis har det varit fantastiskt mycket folk i skogarna. Det har varit många som vinkar, så visst är det trevligt att köra. Kul bara att se alla som började bygga upp sina platser och tältbyar redan när vi var ute och rekade i torsdags, inte minst många norrmän.
Men nu är ju Janne och de andra i historiska klassen där han nosade i bakhasorna på gamle svenske storföraren Mats Jonsson och var på väg i fatt nämnde Daniel Wall.
– Vi hade tagit 31 av 35 sekunder som vi låg efter inför sista dagen när vi kom fram till inför den avslutande specialsträckan, och tänkte ju att vi skulle försöka på sista sträckan. Men det gick inte min väg. Surt. Men nu är det en materialsport och man måste ha hålla grejorna hela också...
– ...så egentligen är vi nöjda med det som vi presterade. Det är många tuffa killar före – flera världsmästare. Jag måste ju inse att det gick bra fram till sista och det var ju skitkul att köra p fantastiskt fina vintervägar – synd bara att sista sträckan var den enda som gick i tv.
Vad var det som hände med bilen?
– En drivaxel gick av. Det small till i starten och vi tappade drivningen, som tur var denna gång har vi ju fyrhjulsdrivet och det drev på det andra hjulparet. Det var en utmattningsskada som kan hända när som helst.
Vad händer nu för din del?
– Det blir ett uppehåll till vårtävlingarna. Jag måste plåstra om Audi quattron, bakkofångaren och framskärmen fick erfara att det är trångt mellan snövallarna på vissa ställen – hugger i lite.
– Sedan ska jag ställa i ordning Tommi Mäkinens (finländsk världsmästare) gamla bil. Jag har inte kört den ännu. Visst det är gammal teknik, men en bra bil och lite roligt att han har haft den.