Jag har haft ruggigt svårt att få OS-känsla mitt i den ryska dopingskandalen. Nu senast kom Uppdrag granskning i SVT om fortsatt utbredd bloddopning. Rejält synd att förstöra ett fantastiskt avslöjande av en schweizisk dopingläkare med en viktig men märkligt ofärdig framlagd kartläggning av den bloddopning som en gång gjorde att jag tappade lusten till min kära längdskidåkning. Jag fick feeling igen strax innan Vancouver 2010.
Hoppas att känslan inte svalnar helt igen. Jag ska nämligen snacka Sveriges medaljchanser i Pyeongchang. Utan de säkra medaljinhämtarna, som Stina Nilsson och Charlotte Kalla, skulle jag ana ett möjligt skräckscenario. Inte riktigt som senast då vinter-OS gick i den här delen av världen, Nagano 1998. Nu minns jag förvisso Niklas Jonssons femmil med sköna rysningar, men inga guld – och tre (!) ynka medaljer.
Kalla och Nilsson blir inga säkra guld under norska attacker. Men det är gjutna medaljer om de håller sig friska i kylan. Det finns guldchans i var sin individuell start samt lagsprinten.
I övrigt då? Tja, Sandra Näslund i skicross, lag Anna Hasselborg i curling och blott 15-åriga Jennie-Lee Burmansson kan alla ta guld. Bara tjejer!
Det finns en enda guldkandidat på herrsidan men den är solklar: Niklas Edins samspelta kvartett i curlingen.
Nu har jag varit snäll och även glömt någon skräll så, säg nio möjligheter blir tre guld.
Två av de nio faller ur helt men fyra tar medalj och … en slalommedalj plus ett silver efter Norge i damernas skidstafett.
Räkna inte med lika stort medaljregn som senast. Jag tippar ändå nio medaljer, varav tre guld. Och trenden från Rio fortsätter: tjejerna bär OS-truppen.