Under de senaste dagarnas snöfall har Sverige återigen fått bevittna hur kollektivtrafiken klappar ihop på grund av väderleken. Även om försenade tåg inte är något unikt för just vintern är det frustrerande med förseningar på grund av rådande väderlek. Att vintern till större delen varit mild är en klen tröst när snön vräker ned och tågtrafiken stannar.
Att ständigt utlova mer pengar till underhåll av järnväg och tåg är något av en politisk paradgren. Ingen gillar sena tåg men få föreslår de stora satsningar som faktiskt behövs.
Inför valet 2014 lovade såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet att förstatliga banunderhållet med förhoppningen att bidra till färre tågförseningar, ett vallöfte som inte har gått att uppfylla då en utredning kom fram till att Trafikverket inte skulle klara av att ta ansvar för järnvägens underhåll.
Tåg handlar dock inte bara om en fungerande järnväg. Pendlare vill inte bara ta sig fram, och det helst i tid, utan de vill även att det ska gå snabbt. Ostlänken som ska gå förbi Nyköping är ett sätt att förstärka pendlarkraften. På kortare tid än någonsin förr ska man kunna ta sig till en lite större stad trots att man väljer att bosätta sig i den lite mindre och för de sörmlänningar som valt att bosätta sig utanför exempelvis Stockholm är detta otroligt viktigt. Men att tågen går snabbt när de väl går är en klen tröst för den pendlaren som återigen kommer försent till jobbet, eller till hämtningen på förskolan. De utlovade satsningarna på tåg och järnväg kan inte vänta mycket längre till.
I Sverige år 2018 ska det vara möjligt att bo på en plats men jobba på en annan och man bör kunna förlita sig på att kollektivtrafiken går som den ska, när den ska. Pendlarsamhället måste hållbarhetssäkras. Ett led i det är att fler arbeten erbjuder möjlighet till jobb distans. Men även om många fler jobb går att utföra på distans kommer det fortfarande finnas jobb som kräver att någon fysiskt är på plats, och jobb som rent säkerhetsmässigt inte kommer gå att utföra hemifrån. Att tågtrafiken går som den ska trots väder med kyla, regn och kraftigt snöfall är ett grundläggande krav, men Sveriges pendlare måste kunna förvänta sig mer än så med de skattepengar vi betalar. Det betyder att kraven på snöröjning och transportörer ska vara höga och när trafiken på järnvägen står still ska man kvickt erbjuda ersättningstrafik.
I en tid då flyget i allra högsta grad diskuteras och ifrågasätts ur ett klimatperspektiv är det högst relevant att fråga sig varför så många väljer flyget. Även om flyget inte är ett alternativ för de flesta som pendlar till jobbet är det inte svårt att förstå varför man väljer flyg över tåg vid långresor. För om inte ens vardagsåkandet med tåg fungerar varför skulle det vara ett bättre alternativ vid långresor?