Budgetdebatten i Nyköpings fullmäktige i tisdags var en diskussionsfylld men vänlig tillställning. I goda tider är konflikterna mer nedtonade, trots att ett valår står för dörren. Intressant nog handlade en viktig del av debatten om kommunal kostnadseffektivitet.
Det är ett sundhetstecken när löften om allt åt alla kan hållas tillbaka och att en budgetdebatt inte blir till en ren överbudshistoria. Nog för att båda sidor anser att motståndaren vill göra av med mer skattemedel på olika områden än vad som är rimligt, men respekten för generell kostnadskontroll är tydlig hos majoritet såväl som opposition.
En replikväxling handlade om hur mycket skattemedel som kan sparas via offentlig upphandling. Oppositionsrådet Anna af Sillén (M) hävdade att det finns ett rejält utrymme för kostnadssänkningar i det kommunen köper in. Kommunalrådet Urban Granström (S) svarade att det finns pengar att hämta, men att Moderaterna använder glädjekalkyler för vad varje ny upphandlartjänst ska kunna ge.
Det som skapar intressanta skiljelinjer är hur mycket och på vilket sätt som upphandlingen kan och bör användas. Alliansen är överens om att ett ökat fokus på upphandling ska öka kostnadseffektiviteten i den kommunala ekonomin, af Sillén lovade till och med att det ska kunna bidra till en skattesänkning på ett par års sikt. Något sådant lovar förstås inte de rödgröna. Däremot ska Nyköpings nu styrande majoritet ha ett erkännande för att den inte har fallit för frestelsen att höja skatten för att stärka den kommunala driftsekonomin.
Att ha Sörmlands lägsta kommunalskatt är en given konkurrensfördel i den storstadsnära kampen om nya invånare med utbildning, jobb och karriär. Plus att det bidrar till att över tid få ut mer av varje skattekrona. Krav på kloka och pricksäkra upphandlingar har en given plats i varje välskött kommunekonomi. Inte minst i dessa tider när inga folkvalda ser ett behov av att effektivisera genom att ha färre anställda.
Upphandlingar gör nytta för att minska utgifter, men det är också ett politiskt verktyg. Det går att styra noga vad man köper in och av vilka. Det är i detta som upphandlingens roll som given prispressare måste modifieras.
Varken höger eller vänster kräver lägsta pris till varje pris. Prisnivån får ofta vika för andra värden. Ju fler variabler desto svårare är det att minska kostnader. Det kan handla om facklig-sociala krav på företag, i rödgröna kommuner ofta i linje med vad LO vill. Andra begränsningar av lägsta pris görs för att lokalt eller regionalt aktiva företag ska kunna delta. Upphandlingar görs ofta i mindre format för att locka fler än de största marknadsaktörerna.
Ska Nyköping över tid få behålla titeln Sörmlands lägsta kommunalskatt måste kostnadseffektiva inköp ständigt stå i fokus. Och de mer omfattande undantag som görs från bästa möjliga pris bör noga motiveras.