Jag är faktiskt en av få som INTE är förvånad att Erik mentalt inte helt har gett upp boxningskarriären ännu – fast det givetvis är så att kampen för att bli helt återställd som det är all fokus på just nu. Så mycket betydde boxningen för honom. Men bara att höra snacket om ”fokus på att bli helt återställd” låter på samma gång så förbannat roligt som stort. Sedan är det är klart att det andra beslutet, det om boxningskarriären, får komma när det är dags.
Framför allt är jag så jäkla glad över att se Erik snacka och minnas det mesta – utan det just innan och efter hjärnblödningen. En av sporthelgens mest märkliga känslor var att själv få lite kontakt med en av de mest genuint sympatiska idrottsmännen som jag har träffat – och vi har tänkt att ha ett längre och mera avslappnat snack under början av veckan.
Avslutningen av helgen innehöll också IFK Nyköpings handbollskval inför en glädjande stor publik och så taggade Bissarnas hemmapremiär mot Umeå FC en timme senare – tänk på att försöka sära på era tider snälla klubbar. Det höll på att bli seger i båda, men även om Bissarna var lite frustrerade så är IFK på god väg mot handbollsettan i alla fall glädjande.
Det var lite jobbigt att vara på MMA på samma Elixir som Skoglund skadade sig så svårt på en vanlig sparring. Men jag fick uppleva två mycket fina hemmainsatser av Mesut Ismash och Raymond Johansson – två personligheter i det lokala sportlivet.
Helgen när allt skulle hända och plåtas blev det även en sanslös utveckling av bowlingen och så dök en av världens just nu vassaste orienteringsjuniorer upp i Stigtomtakavlen och visade sig vara son till en duktig före detta Hällenlöpare. Lägg namnet Elias Jonsson på minnet...