Emil Haglind beskriver sig själv som ”en vanlig Svensson som verkligen gillar att springa".
– Jag har varit helt biten av löpning i sex–sju år. Men han har haft mycket skadeproblem längs vägen.
– Nu börjar det släppa och bli ordning på knäet och när man får tre–fyra månader som man kan köra som man vill…det är den bästa träningen som finns.
Vad berodde knäproblemen på?
– Det har varit snedbelastning, tyngdpunkten har legat för mycket på högerbenet – och det har inte spelat någon roll vad jag har haft för typ av skor. Men nu har jag bättre koll på det där.
Därmed kan Emil sätta upp ett rejält långsiktigt mål för löpningen.
– Det blir Ultravasan 17 augusti nästa år. Det stora målet är förstås att ta sig till Mora, men det vore ju kul att göra det på en dräglig tid.
– Jag har egentligen varit sugen på den i några år. Sedan hade jag en kompis som sprang halva som sa att de som hade sprungit hela såg fruktansvärt trötta ut. Då tänkte jag att nu måste jag ju prova det där – se om det är så jävligt som han säger.
Hur tänker du nu träningsmässigt?
– Det viktigaste är att få till ett eller två pass varje helg där man springer långt och långsamt i tre–fyra timmar kanske, springa och lägga in gåpauser – tiden är viktig för att vänja kroppen. Ge både kroppen och det mentala hårdhet är så viktigt för en ultralöpare nu när det handlar om mer än att stapla två maratonlopp på varandra. Känslan att siffran 86 kilometer är oöverstiglig efter startbacken på vägen mellan Berga by och Smågan måste slipas bort.
– Om man är riktigt sliten så siktar jag på att bara gå ut och gå de där timmarna. Det är tiden som man är ute på fötterna som är det viktigaste.
Nu är Emil tvåbarnspappa så att dra iväg fyra timmar går inte alltid. Men det går alltid att hitta tid om man pusslar lite.
– Ja, då går det ofta att tvådela så man kanske kör en och en halv timme på lördagskvällen och två och en halv tidigt på söndagsmorgonen.
Både när det gäller tid och välbefinnande är morgonträning något som Emil Haglind verkligen kan rekommendera.
– Absolut, nu senaste veckan har jag kört fyra pass på runt milen.
Hur orkar du det dag efter dag?
– Det går bra, både jag och min fru är ganska kvällströtta så jag är nästan aldrig uppe efter halv elva på kvällen. Sedan går jag upp 05.15 och är ute strax efter 06.
Vad har du för råd att ge till nya morgonlöpare som mår illa en kall novembermorgon?
– Jag har aldrig några problem med illamående och det kan bero på att jag skiter i frukost. Jag dricker en kopp kaffe och är jag riktigt hungrig äter jag en banan. Ät lite extra på kvällen och ordentligt efter duschen när man kommer hem. Jag har inga problem att springa 1,5 timme utan att ha ätit något, så för mig funkar det kanon.
Sedan är det förstås inte alltid roligt även om Haglind gärna varierar med simning, även nu när det stora ultramålet är ett rent löplopp.
Det var just förberedelserna inför Kalmars Ironman 2016 där 18 mil på cykel ingår som den mentala hårdheten slipades till. Den har Emil nytta av nu.
– Då var man verkligen tvungen att utnyttja hela dygnet för att hinna träna och att ofta sätta sig på trainern halv sex på morgonen och sitta där en timme måndag och onsdag och tre timmar lördag ensam i ett rum var…fruktansvärt tråkigt.
Jämfört med det så blir löpningen nu ett rent nöje.
– Och man blir framför allt pigg resten av dagen när man väl har kört. Jag känner en väldigt stor skillnad i hela välbefinnandet de dagar som jag har kommit ut på morgonen.
Bara att ta sig ur sängen utan att snoza är en del av träningen om man står inför en ultrautmaning. Ruta in tillvaron är bara förnamnet.
– Det bygger ju på att man blir duktig på att gå upp – och att man vänjer kroppen med att jobba vid den tiden på dygnet.
Det är inte dumt att ha en träningskompis när man ska ut på en 12-kilometersrunda på morgonen. Rhodesian ridgeback-hunden Aslan är ett bra sällskap.
– När vi väl kommer ut i skogen så går det oftast riktigt bra – annars är han fruktansvärt lat. Men kontakten man får de här stunderna när det verkligen flyter på är fantastiska.
Upp till 1,5 mil går jättebra att springa tillsammans – men det gäller förstås att vara lyhörd som husse.
– Han går inte utanför kvarteret om det är någon form av nederbörd, skrattar Emil Haglind.