Klassen J60 är ett minne blott för Norton Andreasson. Numera är det OKJ 125 kubik som gäller för 12-åringen. The grand final i gamla klassen blev SM-guldet i Kristianstad i juli. Visserligen hade han kunnat fortsätta i klassen.
– Men man vill ju sluta när man var på topp, säger Norton med ett leende.
Fast bytet, eller uppgraderingen om man så vill, var planerat. Teamet runt Norton förberedde sig så mycket det bara gick inför SM-tävlingen i Skåne. Det gav resultat. Norton vann tämligen överlägset trots att de bästa danskarna också var på plats.
Klassen OKJ är något helt annat än J60. Pappa Johan förklarar:
– Den är för 12–14-åringar, den första gokarten med vuxenstorlek. J60 var på 60 kubik nu är det på 125, det dubbla.
Så klart en tämligen stor omställning för Norton. Det märkte han.
– I början kändes det konstigt men man vande sig rätt fort.
Gokarten är inte bara betydligt motorstarkare dessutom 30 centimeter bredare och med bredare däck.
– Så jag behöver bli mycket starkare i armarna, konstaterar Norton.
Jämfört med den förra bilen är man sex sekunder snabbare per varv i den nya. Första testerna i nya karten blev en ganska brutal bekantskap för kroppen.
– Jag hade träningsvärk i tre dagar, säger Norton.
Inte bara det. Krafterna i sidled i svängarna blev betydligt större. Detta trots att han har en stol perfekt formad efter hans kropp. Norton fick ont i ett revben. En skada befarades.
– Revbensskador är de vanligaste skador en gokartförare kan få, säger pappa Johan.
Nu gick problemen rätt snabbt över som tur är. För att bygga upp lite nya muskler går Norton på boxningsträning. Han försöker vara på plats de två gånger i veckan passen är.
– Det är bra träning, du tränar allt du behöver, säger Norton och pekar på armar och bål.
Tre tävlingar i den nya stora klassen har det blivit under hösten.
– Man kan säga att vi legat runt 40:e plats, säger pappa Johan.
Redan har Norton mött och fått mäta sig med alla motståndarna i klassen, från de bästa till köförarna. En nyttig erfarenhet. Nästa år ska Norton köra fyra EM-deltävlingar, den första i april. Och framför allt väntar VM i Kristianstad i slutet av september. VM avgörs bara i en enda tävling.
– Målsättningen är att vara bland de 25 bästa, säger Norton försiktigt.
Det visar sig att den trots allt är lite högre. De ska försöka hamna strax bakom topp-tio-förarna.
Norton har också bytt team. Numera tillhör han Team Ward, ett svenskt team.
– Största stjärnan Ward fått fram är Marcus Eriksson. I stort sett alla duktiga svenska förare som kommit upp har en gång kört för Ward, säger Johan.
Extra kul då att det var Team Ward som efter SM-tävlingarna i somras frågade om Norton ville komma över. Norton har under hösten visat upp sin träningsvillighet. Det har blivit många resor till Italien och den bana där Ward har sin bas. Bara nu under december blir det två besök för träning. Intensiv träning.
– Effektiv tid kan det bli tolv timmars körning på en helg, beskriver Johan.
Ett väldigt resande kan tyckas.
– Vi tackar Ryanair och Skavsta. Banan ligger bara en timme från flygplatsen i Bergamo, säger Johan.
Han har en liten önskan gällande sonens åkning till nästa säsong.
– Han behöver bli aggressivare. När vi vill retas med Norton brukar vi kalla honom för prinsessan för att han alltid ska köra så snyggt.
Norton försvarar sig.
– För snäll? Jag var det i början. Nu har jag blivit tuffare.
Men han ska skruva upp det ännu ett litet snäpp:
– Jag ska ta i så mycket att det gör ont.