– Det känns JÄTTEBRA. Efter att ha varit skadad och haft ett skitår är jag jätteglad och taggad fast jag går in i träning som är ORIMLIGT tråkigt, säger Hampus Lithén som är nästan lika pricksäker på att beskriva lyften och träningen som han är starkt på att lyfta för närvarande.
Han unnade sig att fira personligt rekord i såväl ryck som stöt och därmed givetvis sammanlagt. Men på måndagseftermiddagen var han tillbaka i vardagen.
– Ja, nu börjar det om litegrann, en grundperiod med många repetitioner, medicinbollar och annat tråkigt. Jag lägger grunden för att vara ordentligt toppad till SM om 11 veckor. Då smäller det! Våra tävlingar ingår i SM-veckan i Helsingborg, förklarar Hampus.
Här var det ingen toppning alls. Hampus tog bort ett av fredagens normalt två pass och levde på den naturliga styrkenivån som han ligger på just nu. Det ska normalt sett vara mera kännbart i ryckmomentet där det handlar om snabbhet och tajming om man inte toppar.
Han gick in på 143 kilo.
– Det var riktigt lätt.
Sedan var planeringen personligt rekord med ett kilo i andra och så "någonting extra" i tredje. Så det var 148 kilo på stången när... Hampus inte hade några problem där heller.
– Hittills har jag haft luckor i ryckmomentet. Mestadels är det i slutdraget, de sista centimetrarna som jag inte har fått någon "kontakt". Nu låg jag på stången genom hela lyften, förklarar Lithén.
För det var grymt nära 152 kilo av bara farten.
– Det kändes väldigt bra det också – väldigt nära att jag får den vikten också men i alla fall bra att jag har gjort lyft på den nivån. Jag har mängder att plocka ut i ryck, smådetaljer – och eftersom det är ryck av en helt annan sort på 150 och uppåt kändes det bra att ha känt på det för framtiden.
Hur kändes det innan drömserien i stöt?
– Jag var lite darrig direkt efter att rycken var klara. Sedan var jag mera oroande trött och varm i kroppen och inte alls återhämtad när stöt skulle börja. Ont överallt. Ja, det kändes KATASTROFALT, säger Hampus.
Han gick med tvekan in på 187.
– Jag kände att det var mycket och ville ju inte misslyckas med kompisar och familj på plats. Men det gick förvånande nog jättebra med tanke på hur det kändes.
Sedan 196 kilo på stången i Skrotnissarnas gym, pers i stöt med andra ord. Det gick också!
– Jag konfererade lite med Gabriel Hellman var med och stöttade. Han peppade mig till att välja 201.
– Och jag lyfter lätt! Sedan några småsteg för att parera är inte heller några problem, sådant har jag ofta även på lägre vikter.
Vad var din första känsla direkt efter 201-kiloslyftet?
– Jätteglad, rätt knäckt, helt galet liksom... Här har jag stått och tränat i flera år och tänkt att det bara är "fullvuxna karlar" som stöter över 200. KUL för att det var mycket folk där också. Jag satte mig bara ner, helt tagen.
Och hur kändes det när du vaknade på söndagsförmiddagen?
– Det var som att jag hade ett armeringsjärn rakt genom ryggraden, det bara brände.
Hm, tror du fortfarande på att bli återställd efter karriären?
– Ja, det ordnar sig.
Från Trosa Atletik gjorde Johanna Bostedt en bra tävling med 63 i ryck och 76 i stöt där framför allt känslan var bra. När det gäller lyftare från andra klubbar var det framför allt OS-meriterade Sofia Rito, som lyfter för Eskilstuna, som kom upp med ett vasst resultat.