Varför äta panna-kåtta eller ra-ta-tuj när man kan äta gröt? I Lisbeth Sommarströms och Anna Blåders barnboksdebut "Jag vill ha gröt" som släpps på fredag står den hungriga lilla tjejen Lilly i centrum. Hon älskar gröt men i det stora köket jobbar lustiga kockar som försöker fresta Lilly med maträtter med knasiga namn.
Tanken på att skriva en barnbok har funnits i Lisbeths huvud länge. Men det var inte förrän hon stötte på illustratören Anna Blåders formspråk i början av 2015 som idén började ta fart på allvar.
‒Jag målar själv men mina bilder som är mer stillsamma passar inte till mina texter som det är fart i. I Annas livliga bilder såg jag möjligheten, säger Lisbeth Sommarström.
Bitarna föll på plats under en färd i baksätet på en bil runt valborg 2015. Lisbeth skrev snabbt ned anteckningar i sin mobil till det som skulle utgöra skelettet i debuten. En familjeanekdot om en grötälskande storasyster utgör grundstommen i boken.
‒Jag tycker det är så påvert med mat i barnböcker och sedan min barndom har jag hört historien om min storasyster, som när hon var liten och hamnade på ett bakelsekalas basunerade ut att hon hellre ville ha gröt. I baksätet på den där bilen trillade allt på plats, säger Lisbeth.
Anna Blåder föll för idén och ett intimt samarbete tog vid där historien och karaktärerna vävdes samman. I april 2016 skrev de kontrakt med barn- och ungdomsboksförlaget Opal som bland annat ger ut böckerna om Pettson och Findus. Samtidigt fick de ett generöst uppmuntransstipendium av Landstinget Sörmland om möjliggjorde för de båda att gå ner i tid för att slutföra boken.
‒Vi har lagt ner väldigt många timmar på boken och i synnerhet bilderna. Det är en bilderbok för barn där bilderna och texten helt hör ihop. Jag tror vi båda läste mejlet om att vi blivit antagna av förlaget tusen gånger, säger Lisbeth.
Anna Blåder är utbildad illustratör och har mest frilansat som formgivare vid sidan av sitt ordinarie arbete som kommunikatör. Hon säger att samarbetet varit enormt utvecklande och att hon försökt anpassa bilderna till Lisbeths karaktärer ‒ som inte alls ser ut som de gjorde i Lisbeths huvud när idén kom.
‒Även rörelsen och flödet på sidorna har varit viktigt, liksom upprepningarna i historien, berättar Anna Blåder.
I september lämnades det färdiga manuset in till förlaget och sedan dess har de båda som de uttrycker det "varit med bok". På fredag släpps boken i handeln och Lisbeth är övertygad om att boken kommer gå hem hos de yngsta läsarna.
‒Jag tycker mig känna barn efter åren på Barnkulturcentrum, och kanske för att det fortfarande bor ett barn i mig, säger hon och ler. Samtidigt vill hon understryka att hon tagit uppgiften på allvar
‒När man skriver för vuxna kan man gömma sig bakom snitsiga formuleringar, det kan man inte när det gäller barn ‒ barn är bra på att genomskåda.