Bissarna har åter valt att åter satsa på en antalsmässigt liten trupp med hög kvalitet. De signaler som klubben skickar ut säger att truppstorleken kommer att landa på runt 18 man säsongen som väntar. Ganska exakt det antal man började förra säsongen med.
Och alla Nyköpings BIS-kännare vet vilka problem laget fick eftersom skador, avstängningar och sjukdomar i stort sett under hela första halvan av säsongen satte ner tränare Brian Clarhauts möjligheter att göra något vettigt. Bristen på kontinuitet och lugn och ro infann sig aldrig. Det tilltänkta topp fem-laget fick strida för att undvika kval.
Har man alltså redan glömt fjolåret?
Just nu är 15 man kontrakterade. Tre av dessa spelare, närmare bestämt Oskar Wickman, Revend Tovi och Joakim Juhlin, kan bara rehabträna för tillfället.
Den första som jag träffade på när jag kommit på plats på Rosvallas konstgräs i lördags var defensiva mittfältaren Suad Gruda hoppandes på kryckor. Oklart hur allvarligt än så länge, men signalerna Suad själv förmedlade lät inte positivt.
Brian Clarhaut konstaterade efter förra säsongen att han aldrig skulle orka med en liknande säsong till som 2018. Man kan lugnt konstatera att den nya inte har börjat mycket bättre.
Jag förstår tanken med att satsa på en liten trupp. Pengarna räcker helt enkelt inte till något större.
Men det blir ett stort vågspel att göra samma sak igen. Skador, sjukdomar och avstängningar är något som tyvärr hör till under ett så långt seriespel som division 1 numera är.
Att låta spelare från den egna akademiverksamheten sedan fylla de luckor som blir kvar är också som strategisk tanke helt rätt. Klubben måste visa tydliga möjligheter och öppningar för de egna talangerna att kunna ta klivet upp. Men träna med A-truppen är en sak, att spela i division 1 något helt annat. Den sistnämnda kostymen är knappast någon av de egna talangerna redo att kliva in i än så länge.
18 spelare i truppen är helt enkelt för få.
Det fanns en hel del i årets första träningsmatch som var positivt. Alexander Alp var kul att se. Han var en av spelarna som dök upp under sommaruppehållet i fjol – spelade dock inte speciellt mycket alls under hösten. Nu visade han upp fin rörlighet och teknik. Snyggt mål gjorde han också. Fast han gav också näring åt klassiska fotbollsklyschan om att den som blir ruffad inte ska slå den efterföljande straffen. Alp missade målet helt när han först kapades och sedan själv sköt straffen i slutminuterna.
Backlinjen kändes stark. Jakob Bergman kommer att bli en oerhört viktig ledarfigur i Bissarnas försvar.
Jag förstår Brian Clarhauts funderingar runt centrala mittfältspositionen. De sex spelare som fanns framför backlinjen mot Värmbol är egentligen alla med mest offensiva spetskvaliteter. Mot ett division 2-lag fungerar det. Men ganska snart väntar två allsvenska lag. Då behövs verkligen två defensivt stöpta innermittfältare eftersom Bissarna knappast kan räkna med lika stort bollinnehav.
Rent krasst är de elva som började mot Värmbol just nu de elva som Bissarna kan ställa upp med när första cupmatchen mot IFK Göteborg blåses igång 17 februari klockan 15.00.