Robin och Dennis Persson är två av Nyköpingshockeyns exporter till den högsta nivån inom svensk ishockey. Robin kom upp i en stadig bit över 200 SHL-framträdanden, medan yngre brodern Dennis landade strax under 200-strecket. Båda två och i synnerhet Dennis har haft stora skadebesvär under sin karriär. Under 2016 opererade Robin en sargad handled, gick klubblös en rätt lång tid innan han anslöt sig till allsvenska Timrå. I hans fall är det inte nya skadeproblem som ligger bakom beslutet att lägga klubba och skydd på den berömda hyllan.
– Det var ganska sent under sommaren som jag fick ett jobberbjudande som kändes spännande, berättar Robin.
Fullt lika spännande kändes inte de hockeymässiga erbjudanden han hade att ta ställning till inför den här säsongen. På det viset blev beslutet inte särskilt svårt att ta.
– Än så länge känns det ganska bra, det har ju inte gått så jättelång tid. Vi får väl se sen i vinter när allt är i gång, säger Robin angående eventuell saknad av hockeyspelande.
Inga locktoner från Nyköping Gripen Hockey?
– Nej, därifrån har jag inte hört någonting alls.
Robin arbetar sedan drygt två veckor tillbaka som utvecklare hos Ericsson i Linköping, där han alltjämt är bosatt.
– Det är stora projekt på gång. Vi ska utveckla 5G-nätet. Ericsson ska vara först med den teknologin, där vi är en liten bricka i det stora spelet, berättar Robin.
När han blickar tillbaka på sin nu avslutade hockeykarriär upplever 32-åringen att han fick ut det mesta utifrån de förutsättningar han hade att arbeta med.
– Tränarna och lagen visste nog ungefär vad de fick, menar Robin, som inte hunnit reflektera så mycket över det han nu alltså lagt bakom sig.
Han framhåller en genomgående hög lägstanivå.
– I början av karriären var jag en offensiv back. När jag kom till LHC (Linköping) blev det ett rollbyte som jag klarade av ganska bra, och kunde anpassa mig till.
Där fick han äran att kampera ihop med bland annat legendaren Magnus Johansson – vars tröja nummer sju hissats upp i taket i Saab Arena.
– Det är väl han och Tony Mårtensson som är de bästa jag spelat med, säger Robin.
Just övergången till LHC håller han som ett stort minne.
– Jag spelade i Oskarshamn, sedan ringde Johan Hemlin (dåvarande sportchef, vår anmärkning) och undrade om jag ville komma dit. Det var ett väldigt stort steg – och inte till vilket lag som helst. Det var ju satsning mot guld varje år där, tyvärr gick det aldrig hela vägen.
Är de uteblivna SM-gulden där något du kan gräma dig över så här i efterhand?
– Nja, klart det hade varit kul med guld, men jag är inte missnöjd på något sätt med karriären. Jag är helt klart nöjd.
Till skillnad från Robin fick inte yngre backbrodern Dennis möjligheten att välja hur han skulle avsluta sin karriär. Utlåningen till allsvenska Björklöven, från SHL-laget Modo, blev hans sista matcher under säsongen 2015/16. Alla skador tvingade honom att lägga av.
– Då är det ju lite tuffare så klart. Men han bor i Gävle och har påbörjat en utbildning där, och satsar på en civil karriär, säger Robin.
Något som alltså förenar de båda vad gäller framtiden.