En sak är klar. Produktionsbolagen bakom denna version av Svansjön har en efterfrågad produkt. Tre månader i sträck går turnén i Norden och på kontinenten. Med föreställningar nästan varje dag.
Säkert blir detta också en kassako. Ändå är biljetter för sexhundra inget att säga något om, för det är vad balett och opera kostar i dag. Minst. Men en lapp med namnen på solisterna hade jag väntat mig.
Men visst är det roligt att det finns ett sådant sug efter klassisk balett på tåspetsarna med romantiskt känslosvallande musik till en saga om prinsens olyckliga kärlek, om den goda sidans kamp mot trollkarlen och om hur kärleken segrar in i döden.
I Nyköping i lördags fanns det inte en biljett kvar att köpa. Har det någonsin hänt tidigare? Och samma kväll som det var Melodifestival på tv.
Det lär säkert också dröja innan vi här får se en så här stor klassisk och professionell balett live på scen igen.
Prinsen själv var väl mer ung och korrekt än hänförande och inte hundra procent trygg i sin assistans av ballerinorna. Men detta och liksom hela föreställningen tog sig efter hand. Hans vita svan var graciös och gripande, och som svart svan var hon farlig och förförisk och imponerade med sina 32 snurrvarv, alltså fouttéer på franskt balettspråk.
På festerna vid hovet fick hela kåren visa upp sig i vackra kläder, inte alltid helt synkroniserade, och dansa fristående tablåer, till exempel spanskt med tamburin.
Ändå känns allt sammantaget som en budgetversion. Att musiken var inspelad och kortad med en halvtimme gjorde kanske inte så mycket. Men det var torftigt med bara en fondbild och så lite glans över hovlivet.